Livstecken från Lappland

Jag har som vanligt bojkottat melodifestivalen, men man kommer aldrig undan helt.
Förra helgen åt vi tacos med tjejerna i ettan, då stod deras tv på och självklart var det melodifestivalen.
Tack och lov så var det älskade Björn Gustavsson jag fick se.
Eftersom vi inte haft tv på evigheter har jag missat hans bravader i parlamentet.
Men nu fick jag se den bästa låten i hela tävlingen.
"du är brödet man vill sätta korven i"
Jag vet, men jag kan inte låta bli.
Som om det inte vore nog.
Andra chansen är i Kiruna. hjälp!
Carola, E-type och en massa andra fantastiska människor kommer, vem vill missa det!?

Nyss var jag och kollade mitt saldo.
Jag brukar alltid hålla tummarna och hoppas att jag har en massa pengar som jag inte visste om.
Hoppas att någon vänlig själ fört över sin förmögenhet till mitt konto.
Ibland verkar det som att någon hör min bön.
Det var visserligen inte en förmögenhet.
Men det var den efterlängtade milersättningen från Luleå-jävla-tekniska-skit-universitet.
Sådär ja.

Den här helgen är det Lannavaara Winter Open på guldgrävarens bar.
Massa tomtar, guldvaskning, diamantvaskning och öl.
Det är så fint att bo i Lappland...

Jag måste erkänna att lappsjukan har drabbat mig.
Indien, Dominkanska republiken, Mexico, Etiopien, var som helst där solen skiner och där ingen pratar samiska, finska, svenska eller något som helst nordiskt språk.
Dit vill jag.
Men planen är att åka till USA så fort vi får råd.
Då ska Pridar hälsa på sin fina dotter och jag ska köpa en fasettmaskin.
Men Star och mannen jag ska köpa maskinen av bor i helt olika delar av landet.
Det innebär att jag ensam ska vara i New York, ta mig till mannen med fasettmaskinerna (Stephen, som vann andra pris i bästa fasettslipade sten!) och sedan på något sätt ta mig till dit Pridar är.
Jag kommer känna mig så otroligt liten, men det kommer bli ett äventyr!
Om vi får råd alltså, men det löser sig väl...
Bara jag håller tummarna riktigt hårt och tillräckligt länge.