Sapmi

-Vouoját go don biila?
-Dat saddá váttis!

Bowling for Lannavaara

Nu skippar jag det där med mörker för ett tag.
Jag ska göra mitt absolut bästa.
Ett, på riktigt, helhjärtat försök.
Att skärpa mig.
Igår var jag tvungen att akut-åka hem från skolan.
Väl hemma så ville jag vara fem år gammal och att mamma skulle göra allt bra.
Det är inte så ofta jag anförtror mig åt mina föräldrar.
Inte sådär på riktigt.
Men ju äldre jag blir, desto mer känns det som att jag och mamie förstår varandra.
Igår pratade vi i två timmar!
Det samtalet fick mig att inse hur lik jag är min mamma.
Jag vet inte om det är positivt eller negativt.
Men hon var exakt, ja -exakt, likadan när hon var yngre.
Vilket är något som vi aldrig pratat om förut.
Vilket gav mig tröst och pepp, pepp, pepp!

Varför får jag kortslutning i hjärnan varje gång jag skriver.
Stavnings-kortslutning.
Jag måste slå upp exakt varje ord i lexins svenska ordbok.
Jag tror att jag inte kan stava.
När man väl börjat tvivla på sin egen stavningsförmåga, då ser alla ord ut att vara åt helvete. Ordet gammal måste jag slå upp varje gång. Det är en ständig kamp mellan gammal och gamal.
Även om jag vet att det ska vara gammal.
Det vet väl vem som helst när man ser hur sjukt gamal ser ut.
Men ser inte gammal helt fel ut nu?
Ah! Jag måste sluta titta på orden.

Idag har jag varit med om två djur-incidenter.
Två väldigt otrevliga sådana.
Det började imorse.
Saba var ute en liten stund på morgonen (för hon har fått för sig att hon inte kan gå på lådan, hon har blivit ett blomsterbarn och det är endast naturen som gäller).
Jag gick ner för att släppa in henne och när jag öppnar dörren så yr det in fjädrar!
När jag tittar bakom ytterdörren så ligger det ett litet fågelhuvud där bakom!
Ja, ett fågelhuvud!
Precis som om Saba har lagt upp det helt fint.
Varför nöja sig med det?
Varför inte spetsa det på en påle så hela byn får se ditt offer, mördare!
Hon var så stolt över slakten så jag kunde inte vara arg på henne.
Jag gjorde som man ska, berömde henne.
Det satt långt inne, men det gick.
Sen var jag tvungen att se hur det lilla fågelhuvudet rullade runt när jag försökte sopa ner det från trappen.
Vilken fantastisk start på dagen!


RIP lilla domherren

Nästa incident var inte lika brutal, men jag trodde jag skulle dö lite.
Den inträffade när jag satt här, vid datorn, bara för en liten stund sedan.
Jag kände något som kittlade mig på kinden.
Jag antog att det var mitt hår och sopade undan det från kinden.
Sedan kittlade det lite på halsen.
Jag reagerar på samma sätt som tidigare.
Och till sist kittlar det i pannan och ner i mitt synfält flyger ett monster!
Det såg ut som en blandning mellan en mygga och ett harskrank (eller harkrank, eller vad de nu heter).
Men med tjockare vingar och under kroppen hängde ben som var suuuperlånga.
Vad fan var det för nåt?
I Lannavaara, den här tiden på året?
Kanske var det någon av de lappländska myggen som hade muterat.
Om någon känner igen monster-djuret på min beskrivning så let me know!
Jag känner mig smutsig.
Monstret kladdade i hela mitt ansikte.
Jag måste gå och duscha.
Hur blir man ren från monster-kladd?
Det går kanske på utsidan.
Men insidan är för evigt förstörd.

Objection

Jag hatar det faktum att man alltid måste vara trevlig.
Man måste svara "bra" på frågan "hur mår du?".
Alltid, annars blir folk rädda.
Man måste le, skratta och låtsas som att man är den lyckligaste människan på jorden.
(Jag skrev precis Jordan. Haha, den lyckligaste människan på Jordan rättsläkare).
Men jag är tamigfan inte lycklig!
I alla fall inte 100%, inte ens i närheten faktiskt.
Och allt sitter i mitt huvud.
Där inne är det svart, mörkt och deprimerande.
Jag tillåter aldrig mig själv att bara njuta av det som är bra.
All fokus går till det negativa istället, tills det gått så långt att allt blir negativt.
Det är det finska vemodet som kröp in i mitt hjärta innan jag föddes.
Och det går inte att bli av med!
Sen blir det inte bättre av att man bor på den mörkaste platsen som existerar.

Jag har världens bästa pojkvän.
Men jag är ett helvete att leva med och jag behandlar honom ofta som skit.
Ändå stannar han.
Trots allt så fortsätter han vara bäst.
Även om han inte alltid förstår mitt mörker så försöker han hjälpa så gott det går.
Och det är min räddning.
Att han gång på gång gör sitt bästa. Utan att ge vika.
Han är min bästa vän.
Han är min älskare.
Han är min terapeut.
Han är min trygghet.
Han är min motivation.
Han är mitt allt!

Jag skyller alltid mörkret på nåt annat.
Nu är det Lannavaara och skolan som får ta all skit.
Jag tror att allt skulle bli bra om jag bara lämnade allt.
Åkte till Köpenhamn och guldsmedskolan redan nu.
För i Köpenhamn blir jag lycklig.
Men sen då?

Sådär, nu blev det en förvirrad inblick i mitt förvirrade huvud.
Men imorgon är säkert allt bra igen.
Så var inte oroliga.
Jag ska göra mitt bästa för att inte besvära med mitt vemod.
Ett gott skratt förlänger livet!

I'm not there

Nu ær vi i Målselv -igen.
Det ær mærkligt nær man kommer tillbaka hit.
Då blir man alltid lite nostalgisk.
Men vi hade ju en sån fin sommar hær.
Det hade vi væl kanske också.
Men varfør ser man inte det nær man ær mitt uppe i det?
Då kænns det som att man ær på den sæmsta platsen.
Bland de sæmsta mænniskorna.
Med det sæmsta vædret.
Men vi hade ju en sån fin sommar..

Vi har ætit en fantastisk lax-middag.
Och sjælvklart fått fantastiska bakverk till efterrætt.
Som vanligt hos Reidun.
Jag førstår inte hur jag kunde gå ner fyra kilo under sommaren.
Nær man stændigt blir matad med det ena bakverket godare æn det andra.
så har vi precis sett filmen.
Åh!
Helt fantastiskt.
Jag har fortfarande lite svårt att ta in det faktum att Heath Ledger inte finns mer.
Han måste finnas. Så ær det bara.
Alltid nær jag ser filmer av detta slag får jag lite panik.
Nej, nu ær det dags att ta tag i mitt liv.
Jag vill leva spænnande.
Jag vill leva osækert, vilt och galet.
Men det ær jag ju alldeles før feg før..
Men, man ska aldrig sæga aldrig.

Nu blir det en liten promenad runt andslimoen.
Vara nostalgisk och få frisk luft.
Sen kastar vi oss huvudstupa in i The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford.
Så får vi væl se sen vad før kænslor som væcks till liv.
Jag har ju alltid velat leva i western.
Eller kanske inte.

Hur kan man inte sakna den hær puffiga søtnosen?
Hur kan man inte ha ett hål i sitt hjærta?
Hur ger man upp?

Road to perdition

Jag är helt ensam på skolan.
Det är bara jag här alltså.
Ingen lärare, inga elever.
Bara jag.
Varför känns det som att man måste göra något upptåg när man har en hel skola för sig själv?
Men vad?
Jag har mängder av farliga syror, gaser och vätskor att leka med.
Men det känns kanske inte helt lockande.
Jag har värdefullt material i nästan varje skåp.
Guld, silver, ädelstenar och dyrbara instrument & apparater.
Men om jag förstör något blir någon säkerligen lite för arg.
Det går inte att fiffla med datorn.
Dels för att den är spärrad på alla möjliga olika sätt.
Och dels för att jag är sjukligt oteknisk.
Nej, men om man skulle ta och vrida fram klockan en timme och nöja sig med det kanske?
Fan, jag är för gammal för rackartyg.

Snart åker vi till Norge.
Egentligen vill jag inte följa med.
Vi ska åka till männsikor jag inte känner.
Men som Pridar känner.
Många sådana dessutom.
Sånt blir alltid jobbigt.
Men jag har gjort smycken som ska säljas.
Då får man ta tag i sig själv helt enkelt.

Jag blev så glad i lördags när jag fick sms från Eddo.
Vi satt och såg samma film.
Han i Gävle och jag i Lannavaara.
Det var självklart porr-kvällen vi båda följde.
Men vi borde ha varit med varandra.
Vem är bättre att dela en porr-kväll med än Fredrik?
Man vill nog ha med Daniel också, men han känns lite för beläst.
Eddo + Daniel + öl + porr-kväll = succé!
Varför välja när man kan få allt?
Synd bara att jag sitter fast här i ingenstans.
(Lägg märke till att jag inte kan bestämma mig för om jag ska kalla min vän Eddo eller Fredrik. Jag vet att han föredrar Fredrik. Men för oss alla andra kommer du alltid vara Eddo. Jag försöker dock att vänja mig vid tanken på att gå över till den andra sidan. Men vi får se. Det måste få ta sin tid.)

Brända bullar och blodiga makaroner!

Igår berättade de på nyheterna.
Det som jag visste, men som jag inte visste om jag fick säga.
Allas vår mysfarbror och tomtefar har lämnat oss.
Förhoppningsvis för en bättre plats.
På nyheterna sa de att han kommer vara saknad av alla barnen.
Men jag tycker att han spred minst lika mycket glädje för vuxna som för barn.

I don't know what I can save you from

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det Sussies födelsedag.
Hurra hurra hurra!
Grattis gumman.
Om det inte var så att jag i nuläget är fattigast i världen.
Så skulle jag köpa en hel hög med söta hundvalpar till dig.
Och en hel hög med choklad.
Och en hel hög med du-vet-vad. (som börjar med S och slutar med -on)

Igår fick jag veta något hemskt.
Som borde stå i tidningar snart.
Och som det borde berättas om i nyheterna snart.
Det känns som att en viktig beståndsdel av Luleå har gått förlorad.
Men att insatserna hedrades och belönades, för inte så länge sedan, känns bra.
Det kommer alltid fattas något.

Det blev en roadtrip till Giron igår.
Med Perelof och Markus.
Jag köpte mat för våra sista pengar.
Det kändes bra.
Annars hade det varit typiskt mig att köpa skor för våra sista pengar.
Vilket jag faktiskt hade lite lust att göra också.
Eller okej.
Jag hade faktiskt tänkt göra det.
Men skorna var inte helt bra.
Tur var väl det.
För nu slipper vi svälta resten av veckan!

Johnny Pepp!

Vi är så fattiga!
Vi är så eländiga!

Pridar har höstlov och vi tänkte åka till Norge.
Kanske jobba lite, men framför allt leta efter hjärtat.
Men hur ska man ta sig till Norge utan pengar?!
Jag börjar bli van. Pridar försörjer mig.
Men nu har hans kort gått ut och vi kommer inte åt hans penkki.
Han är inte van.
Vad är det för bank som inte skickar ut ett nytt kort i god tid?
Vad har de egentligen tänkt att vi ska leva av?
Saba skulle behöva ett besök hos veterinären, men det får vänta.
Mitt mens-monster skulle behöva choklad, men det får vänta.
På tal om mitt mens-monster.
Jag är extremt känslig när det kommer till hormoner.
P-piller är inte ens att tänka på.
Jag har försökt. Men jag ville dö.
Dagarna innan mens vill jag också dö.
Då bor jag i ett litet mörkt hål och jag kan inte ta mig upp.
Som tur är så har jag Pridar.
Han står ut med monstret och han hjälper mig upp från avgrunden.
Men det kan ju inte vara bra.
Att man en gång i månaden vill dö.
Sen, medan jag har mens, då vill jag helst döda nån.
Jag blir så extremt lättretlig och arg.
Alla runt mig måste tassa runt på tå, för att undvika att bli avrättade.
Jag funderar på att starta ett mens-hem.
Där man kan lägga in sig och få rätt vård under de kritiska dagarna.
Så kan man komma ut som sig själv och fortsätta leva sen.
För att bespara ens nära och kära från allt lidande.
Men, som sagt, Pridar är en klippa!
Inte en enda gång har han yttrat de förbjudna orden.
Varför är du så sur?
Har du mens eller?

Han fixar allt.
Han mens-säkrar vårat hem.
Han plockar bort omtåliga saker, som inte skulle tåla att kastas i golvet.
Jag får krypa upp under en filt i soffan.
Få maten serverad.
Och, i vanliga fall -när vi har pengar, äta så mycket choklad jag bara vill!
Alla borde ha en Pridar hemma när de har mens.
Men alla blir kanske inte som jag?
Ett monster.

You can do it! (cut his head of!)

1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et
4. Gör likadant på varje fråga

1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Hej gumman

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Hyi Hyi nu måste vi ta och skölja ner våra jordbär med lite champagne

3. Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
Perjantain hävyttömyys

4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Det finns tre sorters fitta

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Hur förbannad tror du jag blir

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
No har ho fanga sin förste fugl!

7. Vilka ord skulle du säga till Gud om du trodde på honom?
Min hjärna är som en svamp som suger åt sig allt som har med sexualteori att göra

8. Vad vill du höra mest av allt?
Nu har den 5e säsongen av the office börjat

9. Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen?
Vinet heter Santa Inés

10. Din romantiska replik?
Du är alltid så snäll & rar mot mig, men jag hoppar över ikväll

11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Plan: vi ses imorgon em/kväll

Genväg till ett gott skratt som snabbt går över.
När Pridar såg svaret på första frågan log han stort: Trekant!
Och jag ville verkligen höra att 5e säsongen av the office har börjat.
Så passande.
Jag längtar hem lite.
Maxmat, frossa, the office hela natten och skratt!
Hemmafester med märkliga sällskapsspel och nakenhet.
Utgång, nya skor, pinsamma kärleksförklaringar till knappt bekanta och ensamt virrande över malmuddsviadukten.
Middag, hysteriska internskämt och minnen man vill spara i famlijealbumet.
Tänk om alla dagar kunde vara precis så.
Men det går ju inte.
Varken här eller där.

Would you feel anything at all?

Jag är helt lost.
Var det söndag igår?
Var det lördag i förrgår?

Nej, det var ju onsdag i förrgår!
Onsdag brukar väl kallas för lill-lördag?
Kanske.
Ett rikligt alkoholintag plus riktigt gott humör straffade sig.
Det började med idol, vin och tjejkväll.
Baren höll öppet lite extra länge.
Vi gick dit och dansade salsa till manu chao.
Sen tog jag och Emelie en klättertur i telefonmasten.
Till alla andras förfäran.
Det var svart som natten ute, kallt, vi var fulla, masten är jättehög.
Jag förstår inte varför alla var så nervösa?
Halvvägs upp slog det mig plötsligt.
Jag är ju höjdrädd! Och har varit det hela mitt liv.
Vad håller jag på med?
Med den insikten kom också fenomenet "spaghettiben" eller "gelében" eller vad man än vill kalla det.
Så jag klättrade ner och tittade på medan Emelie fortsatte uppåt.
Ficklampan hon hade med sig såg ut som en av stjärnorna på himlen.
Emelie är inte höjdrädd.
På väg upp:
"Oj, det svajar som fan här uppe!"
Uppe i toppen:
"Woohoooo!!!"
På väg ner:
"Har du en cigg redo till mig när jag kommer ner?!"

Det var lika mycket äventyr att försöka ta sig ut ur skogen sen.
Jag vet inte om det var klätterturen eller tumlandet runt i skogen.
Men mina ben är, bokstavligt talat, täckta av blåmärken.

Det var en sjuk, sjuk kväll.
Och en extremt rolig kväll.
Men dagarna efter har inte varit lika bra.
Hur i - kan det vara fredag när det borde vara måndag?
Slog jag i huvudet i onsdags?
Jag vet inte.
Men jag får det inte till att stämma. alls.