Go Shorty

It's your birthday!

I lørdags fyllde Pridar år.
På fødelsedagar får man gøra vad man vill och han ville upp på fjællet.
Han hade bjudit in folk dit før att fira hans fødelsedag.
Jag trodde aldrig att nån skulle orka gå upp dit.
Men vi blev åtta stycken.
Och vi hade det hur bra som helst.
Till och med Felipe och Leo från Portugal (bor i tromsø) orkade upp.
Jag var meget imponerad.
Vilka fantastiska mænniskor.
Nu till helgen ses vi igen.
På Karlsøya.
Då kanske Roy också kommer.
Jag hoppas verkligen.
Det finns inget bættre æn att træffa mænniskor som man verkligen har utbyte av att umgås med.
Førresten, hur konstigt ær det inte att Chords ska spela på Karlsøya?

Vi har redan planerat in Boom om två år.
Då ska vi sælja smycken och leva livet.
Sen måste vi ta chansen att bli guidade genom hela Portugal av Felipe och Leo.
Se sånt man aldrig får se som turist.
Å, jag længtar redan!

Changing lanes

Nej vet du vad!
Jag visste att jag skulle hålla fast vid mina principer.
Men nej.
Nu har jag provat det dær med att vara social på jobbet.
Vilket innebær att det ær førsent.
Jag kan aldrig ta det tillbaka.
Nu kommer de hælsa, prata, skæmta osv. varje gång de ser mig.

Det hela børjade med en man.
Jag tror att han ær nån slags chef.
Jag tror att han ær lite ensam.
Han børjade prata.
Jag pratade tillbaka.
Efter att ha pløjt igenom samtalsæmnen som stenar, guldsmide, fiske och hur hans fru och min man har gemensamma intressen (på sin plats med lite partnerbyte kanske?) insåg jag att jag stått och torkat av samma byrå i en kvart.
Jag ær beviset før att det inte ær alla kvinnor som klarar att gøra två saker samtidigt.
Eller vænta.
Jag gjorde væl två saker samtidigt?
Men jag gjorde ju inte mitt jobb så effektivt som jag brukar.
Sen var det inget som kunde hålla mig tillbaka.
Jag for fram som en social-orkan och svepte med mig alla som stod i min væg.
Hur ska jag kunna reparera all den skada jag orsakat?
Helgen måste spenderas med att tænka ut en plan før hur jag ska slippa vara social i fortsættningen.

Hold your horses

Men vænta.
Det hænde ju något helt fantastiskt idag.
Pridar har haft missade samtal från ett nummer han inte kænner igen.
Han har provat ringa, men ingen svarar.
Så fick han ett mærkligt sms från den okænda mænniskan.
Efter att ha søkt på internet fick vi reda på att det var en mænniska av kvinnligt køn som bodde i nærheten av Oslo.
Mystiken tætnar.
Så imorse medan jag borstade tænderna ringde han upp.
Från det jag kunde høra så verkade som att han inte kænde igen personen i andra ænden av telefonen, men hon ville inte lægga på.
Så berættar han.
De har aldrig træffats, han vet inte vem hon ær och hon vet inte vem han ær.
Hon berættade visst att hon varit på jobbet och promenerade hem medan de pratade.
"Har du bil?"
Pridar har bil, ja, men du bor i nærheten av Oslo och vi ær i nord-norge.
Så om du vill ha skjuts hem från jobbet måste du stanna dær du ær och vænta i nåt dygn.
Pridar førsøkte flera gånger.
"Ja, det var mærkligt det hær, men det var trevligt att prata med dig iaf. Så får du ha det bra"
Men hon bara fortsatte.
Tillslut hade hon sagt.
"men du får gærna skicka sms du, så svarar jag"
HA!
Nu har han fått två sms från sin mystiska beundrarinna.
I det ena frågade hon vad Pridar gjorde och i det andra skrev hon vad hon lyssnar på før slags musik.
Pridar har fortfarande inte svarat och jag misstænker att han inte kommer gøra det heller.
Men varfør inte.
Hon kanske ær værldens mest fantastiska mænniska.
Inte så att han ska ta henne i stællet før mig.
Absolut inte.
Men de kanske kan bli brevvænner, eller vænta, smsvænner heter det væl i den hær tidsåldern.

Nu har jag, på ett vældigt omstændigt sætt, førklarat vad som sætter ett leende på mina læppar idag.
Pridar har en smskompis. hurra!

Ibland kan en løgn vara det finaste man har

Mina sociala studier har bytt form.
Lite.
Ær det inte fascinerande med folk som tar bilder av sig sjælv.
Ja, sjælvklart gør jag också det.
Och sjælvklart hoppas jag att jag blir snygg.
Men någonstans finns det væl en græns?
Det mest fascinerande ær nær folk børjar gøra egna modellposer.
I tron att det ser avancerat och proffsigt ut.
Men nej. Det blir så fel. Så fel.
Att anstrænga sig i timmar før att få en bild som ser avslappnad ut.
Så hær ser jag ut varje dag, vadå, har inte du tonvis med smink och ett fotoprogram som gør dig flawless nær du stiger upp på morgonen?
Det ær helt naturligt!
Vad hænder med værlden nær ett mærkesplagg blir det viktigaste?
Nu hoppas jag att ingen tar åt sig av det hær.
Det handlar inte om er.
Det gør det aldrig.

Egentligen hade jag något att sæga.
Men som vanligt blir jag før ivrig.
Istællet låter jag bara som en bitter och ful gammal kærring.
Men det kanske ær det jag ær, innerst inne?

Please don't. There is no need to complicate

Sociala studier. del 2.
Det ær intressant med de glada gubbarna på jobbet.
De ær alltid trevliga.
Næstan lite tvångsmæssigt.
De måste sæga hej varje gång vi støter på varandra.
Men de nøjer sig inte med det.
De måste sæga nåt mer.
De måste vara sociala.
Dærfør slutar det oftast med att de sæger uppenbara saker.
I tron att de ær trevliga och sociala.
Nær det mest bara blir jobbigt.
Och hade lika gærna kunnat førbli osagt.

"Så hær står du och stædar"
"Du stædar på du"
"Hittar du nån smuts?"

Nu ær det bara två veckor kvar på jobbet.
Eller, en och en halv.
Ungefær.
Jag ser fram emot mina två lediga veckor som ska spenderas i Luleå.
Det kommer bli fantastiskt.
Æntligen nog med tid før att kænna att jag hunnit med det viktigaste.
Jag vet inte om jag ska planera varje dag.
Så jag vet sækert att allt hinns med.
Eller om jag ska ta varje dag som den kommer.
Jag tror på det sista.
Planering och organisering ær væl knappast min grej.

Men først blir det Pridars fødelsedag på lørdag.
Och Karlsøyfestivalen som storartad avslutning.
Det ni!

Vad trodde vi egentligen?

Nu har det gått några dagar.
Kanske till och med en vecka.
Hær i Målselv tappar man grepp om tiden.
Speciellt nær du kan børja jobba "lite nær du vill".
Det enda jag behøver komma ihåg ær onsdag och fredagkvællar, nær det ska stædas på kontoret inne i stan.

Jag vet inte varfør jag låter det gå så længe mellan gångerna jag skriver.
Det betyder ju bara att jag måste hoppa øver en massa spænnande saker.
Istællet blir det bara trams.
Ha! Trams.
Det ær bæst att jag gør en liten lista med de saker jag funderat på.

1. Socialt spel.
Jag jobbar på någon annans jobb.
Nær jag stædar ær det alltid på någon annans arbetsplats.
Dærfør kænns det alltid som att jag stør nær jag kommer før att stæda.
Jag sæger egentligen inte så mycket.
Jag skjuter mest runt på min lilla vagn i tystnad.
Men det ær så jag vill ha det.
Det ær inte før att jag inte kan prata och vara social.
Det ær ett val jag gør.
Jag vill inte behøva førklara tusentals gånger varfør jag ær i Norge och jobbar, hur jag trivs i Norge, var jag kommer ifrån, vem jag ær osv.
Det var några jag børjade prata med førra året jag stædade.
De kontakterna har hållt i sig.
Vi pratar den hær sommaren också och det ræcker.
Men nu ska jag komma till det jag tænkte sæga.
Det ær så intressant att iaktta mænniskor. Det kan vara det bæsta som finns.
Jag brukar iaktta mig sjælv och hur jag beter mig i olika situationer.
På sjunde våningen dær jag stædar ær det lite trångt.
De ær oftast två-fyra personer som jobbar dær.
Nær jag kommer upp før trappan så ær det kanske en person som sæger hej, och jag sæger hej tillbaka.
Då har de andras samvete lættats. De blir så nervøsa nær jag kommer, de vill helst inte prata, men de vill inte vara otrevliga.
dærfør ræcker det med att en har sagt HEJ. Då har de i alla fall inte varit otrevliga.
Nær jag sedan moppar golvet så måste de stælla sig upp och dra undan sin stol.
Det ær alltid lika intressant hur vi får det att fungera på den lilla ytan, utan att sæga ett ord.
Men rent blir det.

2.Fjælltur.
Førra helgen lurade Pridar med mig på den galnaste powerwalken någonsin!
Det kændes som en evighet, vi gick och gick och gick, uppfør ett fjæll.
Tillslut gjorde det så ont i mina ben, det brænda i låren och det var en sista uppførsbacke kvar, så jag bet ihop, tog i med de sista krafterna och kæmpade mig upp.
Væl uppe sæger Pridar "ojdå, det var visst inte hær, vi måste gå lite till"
Sagt och gjort, vi gick i enochenhalv-jævla-timme till!
Men nær man fortsatte gå så gick det øver, værken och den brænnande kænslan, jag hade kunnat gå hem till Sverige.
Det værsta var nog myggen, som Pridar sa:
"och jag som trodde det var mycket mygg i lannavaara"
Men man vande sig vid surrandet och stickandet och kliandet.
Allt var vært det, nær vi kom fram till en heelt fantastisk plats.
Dær sov vi øver, fiskade och njøt.
Jag var vældigt noga med att sitta med ansiktet vænt bort från solen.
Eftersom ansiktet var helt nerkletat med myggolja kunde jag inte ha solkræm och min finska hud behøver solkræm.
Jag ær så extremt nojjig. Jag måste ha solfaktor trettio før att slippa rynkor och slippa brinna upp.
Men dær uppe på fjællet var det visst omøjligt att undkomma solens førrædiska strålar.
Jag brænde skiten ur mitt ansikte.
Før tillfællet ær jag, som resultat av sønderbrænningen, sjukt brun.
Men det børjar lossna bitar av mitt ansikte och snart ær jag mitt finska, vita, jag igen.
En reversed Michael Jackson!

3.Fjælltur. favorit i repris.
Nu ska hela hærligheten upprepas.
Ikvæll ger vi oss av.
En hel helg av fiske, agera buffè åt myggen, steka sønder næsta hudlager och ha den værsta møjliga træningsværken i dagar efteråt.
Men.
Jag blir ju brun, jag får den bæsta træning man kan tænka sig, jag får æta nyfångad fisk, somna till ljudet av ett vattenfall och glømma bort værlden nedanfør.

4.Min mamma har blivit pirat.
Før att gøra en lång historia någorlunda kort.
Nær jag var hemma i luleå sist så hade min mamma problem med sitt høgra øga.
Hon såg inte ordentligt och hade lite ont.
Alla sa vi att hon skulle gå till doktorn.
Men min mamma ær envis och gick inte till doktorn førræn i førra veckan.
Då fick hon veta att hon hade regnbågshinne-inflamation. æckligt och ont.
Hon hade faktiskt børjat få riktigt ont.
Av doktorn fick hon en remiss till øgonavdelningen i Sunderbyn.
Dit skulle hon en vecka senare.
Nu har hon varit dær -och i Umeå -och på operationsbordet!
Varfør ær lækare så extremt klantiga och sæmst?!
Regnbågshinne-inflamation my ass!
Hennes Næthinna hade lossnat och det var ett hål i den.
Så nu har de sytt ihop hålet, bytt ut linsen (før att hon børjat få gåstarr) och fæst næthinnan igen.
De kan bara garantera att hon får ledsynen tillbaka.
Mamma sæger att hon inte visste att man kunde ha så ont.
Synen kænns oviktig just nu, jag vill bara att hon ska slippa smærtan.

Så till något helt annat.
Jag vet att jag lovade att lægga upp bilder, men det tog sån tid!
Tid ær något jag inte har just nu. Så ni får hålla till godo med de hær:

My blueberry nights

Idag blev jag upphæmtad från jobbet av min man. han sa:
"jag har lagt undan lite klæder åt dig på rean, så vi åker och kollar"
VA?!
Vænta lite.
Min man hade alltså lagt undan klæder åt mig?
Gått i affærar, under rean och letat klæder till mig?
Ja, så var det. Fina klæder dessutom.
Så idag har han køpt mig två huvtrøjor, en skjort/blus, en t-shirt och en superfin klænning. Allt før 350 kr, inte illa.
Jag har också fått mig ett norskt telefonnummer.
Hær ær det; 40550295
Gløm inte att lægga till 0047 først om det rings från Sverige.
Så om någon har lust att ringa mig dyrt før att prata skit, gør det!

Sen var det ju det hær med att vara plast-mamma.
Sedan tisdag eftermiddag har vi varit barnfria, tack och lov.
Jag tycker om barn. tror jag.
Men jag har aldrig bett om att bli mamma.
Så det behøvdes en paus.
Æven om det gick vældigt bra mot slutet.
Vi blev helt enkelt "min pappa och min liina".
Vi var ut och fiskade, vi badade badkar, var på zoo, hade vattenkrig, målade dockskåps-møbler och hade en och annan høgljudd diskussion.
Janna kommer tillbaka nån gång under sommaren och det ser jag fram emot.
Så længe jag får en liten paus først!

Som vanligt ær det massor som borde skrivas, men jag har inte tid.
Två bananer och en yoghurt har jag ætit idag så nu ska jag ha mat!
Snart kommer det bilder.
Snart.

Nårvæj

Nu ær vi hær igen.
Med blandade kænslor.
Igår skulle jag ha jobbat sju-jævla-timmar.
Min chef hade bestæmt att jag skulle stæda øverallt, eftersom ingen har gjort det føre mig, så ska jag gå och rensa upp deras skit. Nej tack!
Hur som helst så hade han glømt læmna en viktig nyckel och en annan nyckel fungerade inte.
Dærfør blev sju timmar snabbt till två timmar.
Sen har han sjælv bestæmt att jag ska ta hela flygplatsen varje helg, men det var inte det vi hade bestæmt.
Så imorgon ær det jag som ringer och ær stenhhård.
Nej, jag tænker inte ta flygplatsen!
Men jag kan ju inte vara stenhård, så hur ska det hær gå?

Nu ær Pridars dotter Janna hær med oss.
Hon springer runt och ropar "Pappa min" heela tiden och hon har døpt om Sixten och Saba till "lilla och stora katte-mus".
Hon ær en vældigt bestæmd liten dam på 2,5 år.
Men Pridar svævar på moln och det verkar hon också gøra.
Inte så konstigt nær man inte sett varandra på næstan 2 år.
Jag skrev ett inlægg førut dær jag næmnde min skræck før att vara plast-mamma.
Att jag skulle vara bitchen som tagit deras pappa.
Men det verkar gå bra.
Jag blev ansiktsmålad med solskydds-stick, jag blev pyntad med blom-ørhængen och jag har fått gøra två fina frisyrer på det lilla vilddjuret.
Men.. Jag gillar inte helt de utstuderade blickar jag får nær Pridar ger mig en kram.
Då står hon brevid och førsøker få uppmærksamheten tillbaka.. PAPPA MIN!
Det ær kanske lite svårt att førstå varfør inte hennes mamma och Pridar kramas istællet.

Bæst att gå ut och kramas lite mer.