Lykke Liten Lynx

Kryptiskt

Jag hatar sjukhus.
Jag hatar läkare.

Vi drabbades av natten från helvetet.
Kom hem vid 05.30 och kunde äntligen slappna av.
Allt gick bra.
Men Wolfgang borde ha ett kok stryk för att han satt och gäspade istället för att ställa diagnos.
Han borde ha ett ännu större kok stryk för att han tyckte att det var vårat fel.

Jag är förresten en sopa.
Snart måste jag ta det värsta beslutet någonsin.
Och jag har bara mig själv att skylla. nästan.
Kanske ringer jag dig för lite stöd.
Men fortfarande hoppas jag. Att jag ska slippa.
Även om jag känner i hela kroppen vad som är på väg att hända.

Egentligen vill jag sluta blogga.
Men det går liksom inte.
Kanske ta en paus.
I väntan på bättre tider och bättre bloggförmåga.

I got hit by a train.

Det var första gången jag åkte tåg hem.
Jag hade, som tur var, Sussie som sällskap.
Resor ger mig panik.
Jag tror alltid att något ska gå fel.

Vi drabbades av astma pga av kärleksparet som hade badat i parfym.
Vad är det man vill dölja med så mycket parfym?
Så var det hundtanten som hade en väska full med porslin med sig.
Jag skapade en märklig relation med konduktören.
Han var lite bitter, stressad och medelålders.
När vi skulle på tåget i Kiruna såg jag att det fanns en Luleå-vagn och en Stockholms-vagn.
Jag ville sitta med Sussie i Stockholms-vagnen så jag frågade konduktören om det gick bra.
-Ja, bara du byter innan vi kommer till Boden.
Sen när konduktören kom för att kolla biljetterna frågade han var jag skulle åka.
-Luleå.
-Då måste du byta vagn innan vi kommmer till Boden... var det dig jag pratade med tidigare?
Eftersom jag oroar mig för mycket började jag fundera på hur jag skulle veta att vi närmade oss boden?
Var det jätteviktigt att jag var i rätt vagn innan vi kom till Boden, eller räckte det med att byta när vi var i Boden?
Jag blev lite lugnare när jag insåg att de ju ropar ut när man närmar sig en station.
Ändå var jag tvungen att stoppa konduktören när han gick förbi.
-Hinner jag byta vagn om jag går när ni ropar ut att vi närmar oss Boden?
-Ja.
När det var dags gick konduktören till och med förbi mig, stannade och sa att nästa station var Boden.
Så jag skyndade mig med alla mina väskor genom restaurang-vagnen.
Där vid kassan stod konduktören igen.
Han som jobbade i kassan sa plötsligt till mig.
-Luleå-vagnen är ditåt
Så pekade han åt fel håll, det håll jag redan kom från.
Då svarade konduktören.
-Hon ska med mig!

Hur kunde han i restaurang-vagnen veta att jag skulle till Luleå?
Hade konduktören pratat om mig?
Var konduktören kär i mig?
Var jag kär i konduktören?

Speedblogg

Saba har fått en lillasyster.
Hon är inte bara glad. Hon vill äta upp sin nya rival.
Men vi älskar vår lilla Lykke.

Jag vill bli Carina Berg eller Natalie Portman, men är rädd för att det skulle bli Britney eller Sanna Bråding istället.

Jag åker hem imorgon!

I see a darkness

Det var full rulle förra helgen.
Vi hade Emma-Laila på besök i lördags.
Hon och Janna fick leka av sig lite.
Men det känns märkligt att vara med på sånt här.
Jannas pappa, Emma-Lailas mamma och så jag?
Jag vet väl inte hur man gör när man ska få barn att leka med varandra.
Egentligen är det kanske inget man behöver veta.
Det kommer naturligt.
Men det är själva tanken som ger mig panik.
Speciellt i efterhand.
Är jag på väg att förvandlas till en småbarnsmamma?
Lite.
Det måste jag väl?
Annars skulle jag ju inte kunna ta hand om Janna.
Även om jag inte blir mamma på riktigt, så måste väl några av mamma-cellerna aktiveras?
Nej, nu byter vi ämne.

Vi väntar besök från finland.
En Mika som inte är min bror.
Det är Pridars kompis, som jag aldrig träffat.
Han vet inte ens att Pridar gått och skaffat sig en finsk tjej.
Jag hoppas att han är snäll och jag hoppas att han kommer snart.

Så var det ju det här med julen.
Jag vet inte helt vad jag tycker om den.
Det är ju mysigt och man får träffa släkt och vänner.
Men det är sånt hets och stress.
Man ska julmysa, julbaka, julpynta, julhandla osv.
Eftersom jag är Lapplands fattigaste så blir det inget julklappshandlande för min del.
Men jag har kommit på en bra plan, en hemmagjord, billig och bra plan.
Så alla mina vänner kommer få julklappar som ser ut som sånt som föräldrar får, som deras barn gjort i slöjden ,ungefär.
Nu är ni förberedda i alla fall!
Lite julpynt har jag faktiskt fått till.
Mest stolt är jag över mina jultavlor, som jag gjort själv.
Gör man julpyntet själv så blir det ju något man garanterat tycker om.
Jag är inte mycket för det traditionella julpyntet.
Det kan ligga kvar och skräpa på vinden.
Förutom Emblas fantastiska tomtar, som föreställer mig och Pridar.
Jag ska fixa bilder så ni får se.

Alla hemska skräckfilmer, med vampyrer och monster som kommer fram när solen går ner, som frossar på människokött i byar där solen inte går upp på en månad -de kan bli verklighet här i Lannavaara.
Om några dagar försvinner solen, för att inte komma tillbaka förrän om en månad.
Bäst att förbereda sig med vitlök, kors och påkar!