Det är så jag säger det!

Vi åkte in till Kiruna och festivalen i fredags.
Med rum bokat på vandrarhem och vantar nedpackade i väskan.
Det blev en riktigt bra kväll tillslut, även om jag var lite skeptisk.
Kiruna är knappast högt upp på min lista av favoritstäder.
Men med rätt sällskap (Pridar och Daniel) så blev det lyckat.
Festivalområdet var väldigt litet, så oavsett om man såg en konsert eller inte, så hörde man den.
Vi mötte upp Daniel när Amanda Jenssen spelade. Inte min favorit direkt, men hon var sjukt snygg i håret.
Sen öltält.
Efter det tog vi en snabbis med Nordman. I lågornas sken.
Mustasch blev en kort historia.
Sen öltätlt. igen.
Eftersom det var väldigt kallt i Kiruna-natten, tog vi en tur till våran bil och värmde oss med Jäger och skratt.
Det kändes som att vi alla var femton igen.
Efter det skyndade vi oss till Håkan Hellström och det var, otroligt nog, galet bra!
Vilken live-artist han är, 150% hela tiden.
Men jag höll mig i skinnet, även om jag gärna ville ställa mig med småflickorna som stod och skrek och grät. För att bli en av dom.
Sen spårade kvällen ut lite.
Eller mitt sällskap spårade ut.
Vilka fyllisar. Men roligt hade vi!
Jag sprang mellan öltältet och The Hives, blev haffad av två galna killar som drog med mig in i deras lilla Hives-dyrkande-frenetiskt-uppochner-hoppande grupp.
Som tur var hann jag slita migg loss innan vakterna (som för övrigt var sjukt nazi) attackerade.
Tusen tack min fina man och min fina vän för att ni förgyllde min fredag!

Det känns som att jag har en massa små, fantastiskt roliga historier att berätta om kvällen, men det får jag ta senare.
Samtidigt som jag lägger upp lite bilder.
Då blir det även bilder på de tre, nya, underbart fina, par örhängen jag fick av Pridar på lördagen.
Han vet hur han ska göra mig lycklig.
Nu ska jag gå och göra honom lycklig!

The flight of the conchords

Världens bästa tv-serie.
Eller så kanske jag bara är lite nyförälskad.
Deras show var bra iaf.
Serien verkar också grym.

Jag och Pridar funderar på att åka bort till helgen.
Det blir något väldigt exotiskt och spännande.
Kirunafestivalen!
Jag vet inte ens vilka som spelar.
Men det hade varit skönt att komma bort lite.

Snart åker vi till Norge och där väntar min städvagn på mig.
Det ska bli kul att åka till Norge igen, men jag hade ju lovat mig själv att aldrig mer städa som jobb!
Men måste man så måste man.
Det är ju faktiskt bra betalt och bara 4,5 timmar per dag.
Så jag får en massa tid varje dag att ha sommarledigt på.

Nu ska jag hem och vårda mina stackars fingrar som jag skurit sönder i slververkstaden.

Trasselsudd

Nu känns det som att jag fått lite ordning på kaoset i mitt huvud.
Det handlar helt enkelt om att göra ett val och stå fast vid det.
Ge det en ärlig chans.
Om det inte skulle gå vägen får jag helt enkelt ta det då.

Födelsedagen var den sämsta någonsin.
Men de verkar bara bli sämre och sämre.
Det blir aldrig som när man var liten.
Aldrig.
Att jag var ensam kan ju ha gjort sitt.
Att jag hade tonvis av plugg kan också gjort sitt.
Telefonen ringde och lät i ett.
Jag kan inte bestämma mig för om det är jobbigt eller bra.
Det är bra att så många kommer ihåg en.
Men det är jobbigt att behöva prata när man helst vill sjunka genom jorden.

I natt kom lille Sixten tillbaka!
Han har varit ute i två veckor och jag har knappt sett honom under den tiden.
Så igår när jag stod på balkongen kom han smygande runt husknuten.
Jag överraskade honom, så han blev lite rädd först och ville springa tillbaka till skogen.
Men när jag började prata och han märkte att det var jag. Då sa han att han ville komma in.
Sagt och gjort.
Han höll mig sällskap hela natten.

Jag kommer nog sakna dig.
Men det går ju, som sagt, över.

Ett år senare.

Nu är det dagen med stort D.
Min dag, min alldeles egna dag.
Hur känns det då?
Det känns inte alls.

Vad gör man när hela ens liv vänds upp och ner på några dagar?
När man har ens framtid i sina händer och kan gå antingen höger eller vänster.
Vänster är tryggt och varmt.
Höger är spännande men otryggt.
Jag är sämst. visste ni det?

Nu ska jag gå och vara sämst lite till.
Men helst vill jag sätta mig i bilen och bara köra.
Du vet.
Bara köra.

Home sweet home?

Det känns som att det har hänt så otroligt mycket.
Jag vet inte ens var jag ska börja.
Även om det är mest småsaker, men slår man ihop dem så blir det stort!

- muntliga presentationen på examensarbetet är gjord!
- lägenheten i lannis har blivit fin
- jag kanske ska få galet bra betalt för jobb i norge
- etiopien, usa, hoppas!
- har funderat på att söka stipendier
- har funderat på att söka till guldsmedsskola i köpenhamn
- träffade elin på arlanda!
- egentligen har jag tagit examen, men inte på riktigt, ännu
- jag är hemma i luleå
- jag har varit i en poliskontroll, för första gången
- farmor har fyllt åttio
- på fredag den 13:e fyller jag år!

Varför blir jag konstant besviken på folk?
Har jag ovanligt höga förväntningar, eller är det bara så att alla fastnat i en massa tråkiga ramar och regler?
Jag hoppas att jag får träffa en vän imorgon, som jag inte sett på länge, och jag hoppas att han inte gör mig besviken.. jag hoppas att han står fast vid det han alltid har gjort.
Varför ska man behöva vara någon annan än den man är, bara för att man "inte passar in"?
Folk ska vara så pretentiösa och anstränga sig hela tiden, sjukt osexigt och tråkigt.
Varför inte bara vara den man är, oavsett om man är en medelmåtta eller världens bästa?
Alla har brister så varför försöka dölja dem?
Låtsas man vara någon annan så kommer det ändå fram, förr eller senare.

Nåja, nu ska jag sluta predika.
Igår träffade jag Marie, Jocke, David och Daniel igen.
Jag, Jocke och David var på dagisgården och "spelade" fotboll.
Så skönt med människor man kan vara ful med, utan att nån bryr sig.
Igår fick jag också träffa syskonen, alltid lika bra.
Men Lillan har jag lyckats missa hela tiden, eller är det hon som missat mig?
Sissi skulle inte komma till Luleå, typiskt!
Jag hoppas att Fanny jobbar imorgon så kan vi kramas och välja ut ett läppstift till mig.
Har planerat att vara fin på min b-day, även om jag kommer sitta ensam i lannis med en massa plugg.

Varför var stan full av studenter i natt?
(För att återkomma till det med att bli besviken på folk, eller snarare förbannad)
Jag hade åtminstone vett nog att hålla mig ifrån stan, så allmänheten slapp mitt härjande.
Men det har tydligen inte vissa andra.
Bäst var killen som somnade på Daniels axel, även om han inte var en student.
Men han tillhörde säkert den skaran av äldre killar som går ut på studentdagen varje år, i hopp om att hitta sig en stupfull liten tjej att ta med hem.. eftersom de inte kan få tjejer i sin egen ålder.

Jag är visst lite bitter.
Men det är säkert för att jag saknar min bebe!
Allt för mycket.
När lannavaara känns lockande, då är det illa.