Skooteri

Jag fyndade lite på loppisen, men det var inte så bra som det brukar vara.
För totalt 20 kronor köpte jag det här:
En burk med asiatiska motiv (inte en massa kina-tecken och sånt. please!) att ha te i.
En blå kanna med fem tillhörande muggar (jag upptäckte i förra veckan att vi inte har en enda kanna i hela huset, men nu är det fixat).
Ett litet koalabjörns-mjukisdjur, som Sixten härjat loss med i helgen.
Fem böcker:
Greven av montecristo, i två delar.
Det osynliga barnet av Tove Janson.
Djurens sjätte sinne.
Att ha katt.
Och sist men inte minst, en stor handbok i fotografering.

Så fort jag har pengar ska jag skaffa mig en digital systemkamera.
Det går inte ens att jämföra med kameran jag har nu.
Tänk vilka bilder man kan ta på sina smycken!

I lördags var bjöds vi på skotertur.
Inte ett moln på himlen och stråålande sol!
Massor av skotrar, barn, hundar och solbrända kinder.
Här kommer lite bilder.











Luna är en av Perelof och Sussies hundar.
Perelof påstår att det är Luna som är urhunden, modern till alla hundar.
Kan det vara så att han försöker göra Luna till en manligare hund än vad hon är?
Jag tror att Luna är en katt.
Luna är kaxig, ettrig, inte rädd för någon annan hund (även om de är tio gånger hennes storlek), men hon är lite rädd för att åka skoter -hon skrek!
Jag misstänker att Luna är förälskad i Sixten.
Hur som helst, här kommer ett Luna-special.










Jag vet, jag ska försöka skärpa mig.

be itch

Det händer massor hela tiden.
Varje dag är det något som borde skrivas in här i bloggen.
Men som jag sagt tidigare; vi har inget internet!
It's driving me crazy.
Helt ärligt -jag klarar mig utan tv, men inte internet.

Men jag vet hur det brukar bli.
Timmar som försvinner framför datorn utan att man gjort något vettigt alls.
Men! Den behövs ju till allt viktigt.
Mail, kontakt med omvärlden, blogg, facefuck, skolarbeten och uppdatering om vad som händer utanför den här lilla bubblan som kallas lannavaara.

Idag klockan tre är det loppis på sameskolan.
Våran nya lägenhet ligger mittemot sameskolan.
De åren jag bott här har jag alltid varit sist till loppisen och fått med mig de urskrapade resterna.
Jag har missat alla fynd man faktiskt kan göra.
Mest irriterad är jag över alla fina gamla skolkartor och tavlor som någon annan, lycklig jävel, fått med sig.
Men det här året tänker jag stå utanför dörren kvart i tre, i sann lannavaara anda, och vänta.
Att-leta-efter-lista:
Fantastiska drömfångare som barnen på sameskolan gjort
Gamla skolkartor och tavlor (det här året är det min tur!)
Gamla böcker
Dukar eller tygbitar
Lampor
Sen ska jag givetvis sitta och dricka kaffe och äta våfflor med alla tanter och farbröder som delar min passion för loppisar.

Mitt hår har fått sig en rejäl make-over.
Det var ett tag sen det blev färdigt, men jag har glömt att nämna det.
För mig är det en enormt stor skillnad, eftersom jag känner mig som en annan person.
Eller, kanske är det mest det att folk tittar på mig med helt andra ögon än tidigare.
Jag ska väl också få göra lite tonårsrevolt (bättre sent än aldrig).
Så fort jag får tid, just är jag upptagen med examensarbete och foundation, ska jag lägga upp bilder.

Våren har kommit hit.
Strålande sol och snö som smälter på taken.
Vardagen börjar se lite ljusare ut och jag har faktiskt fått tillbaka hoppet om att jag kan lyckas.
Som det blev sagt under ett samtal mellan mig och Elina:
"Vi är vackra, självständiga, unga kvinnor med världen vid våra fötter..
varför njuter vi inte mer av livet?"

homsekos

Det är lika glest mellan inläggen som vanligt.
Men vi har ju inget internet!
Då är det faktiskt inte så konstigt.
Snart kanske vi får in internet i nya lägenheten och då blir det helt andra bullar..

Just nu sitter jag mitt i flyttkaoset hos Perelof och Sussie.
De ska flytta in i lägenheten under oss vilket är hur bra som helst.
Tre ursöta hundar och två superbra människor, det kan ju knappast bli bättre!
Nu ska vi bara försöka, på något omisstänkt sätt, ta död på gubben som bor under oss, då blir det värsta studenthuset.
Nej, förlåt, det kändes hemskt att ens, tänka tanken.
Han är ju en fin, halvdöv gubbe som tycker att vi är världens bästa grannar.

Förresten, på två dagar har jag nästan gjort färdigt ett armband.
Det kommer bli skitbra. Äntligen något som går bra.

Nåja, nu har jag inte tid att sitta här, när de andra flyttar grejer för fullt.
Tänkte bara göra en snabb uppdatering, kanske en något ointressant en, men vad gör det om hundra år när allting kommer kring?