Astronaut

Jag var lite nervös. Visste inte riktigt vad man skulle säga.
Men isen bröts och vi fick till och med ett fint "psykolog-moment".
Hon frågar om min barndom.
Jag börjar grina.
Hon sträcker fram asken med näsdukar.

Imorgon är den stora dagen. Som jag väntat.
Buss 07.30 från nedre soppero för att landa i malmö 18.55.
Underbart.
Timmar av väntan både på Kiruna och Arlanda.
Arlanda har iaf. Max och pocketböcker.
Kiruna har.. inget.

Nu ska jag på jobbjakt.
Idag ska jag skicka iväg en del ansökningar.
Alla jobb verkar bra och uthärdliga.
Hoppas jag får nåt. Verkligen.
Kanske vore det roligaste på Furuvik, med apan Santino som kastar sten på besökarna.
Men helst vill jag spendera sommaren i Luleå.
Vi får se.
Blir det inget jobb får jag väl måla hus, klippa gräsmattor hemma i Kallax mot en hundring eller två.

Later alligator.

Snowcake

Saknar Luleå lite, som vanligt.
Så igår fixade jag lite Luleå-musik som jag kan lyssna på när jag saknar för mycket.
Movits! Kristoffer Åström och Ska Police. Hurra!

Jag beställde också en bok att gräva ner mig i och gråta till.
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Annars händer det inte så mycket.
Jag räknar dagarna till Skåne-resan.
Och hoppas verkligen att Sissi har tid att spendera hela måndagen med mig!

På tisdag träffar jag för första gången en terapeut.
Vi ska prata.
Bättre sent än aldrig.

Nu ska jag snylta kaffe hos Perelof, som vanligt.
Han är bara min vän för att han har kaffe och internet.
Sen hem och laga lyxmiddag.
Till kvällen blir det kanske bastu, kanske biljard, kanske en fylla.
Det är på tiden.
Den förra slutade ju desvärre väldigt tragiskt.
Men man ska väl upp på hästen igen, förr eller senare.
Jag satsar på förr.

White Winter Hymnal

I förra veckan mötte jag en ren när jag gick från affären.
Den såg lika förvånad ut som jag.
Innan jag såg att det var en ren som kom gående tänkte jag.
Jävlar vilken stor hund.

I natt hade jag ännu en kändis-dröm.
Men den här gången var det inget sexuellt.
Bara våldsamt.
Jag blev jagad av Per Morberg.
När han väl hittade mig så kastade han knivar på mig.
En träffade under foten (jag låg och gömde mig i en säng).
Den andra träffade i ryggen.
Det var väldigt smärtsamt.
Men nu mår jag bra.
Inga bestående men. Annat än att Per Morberg för alltid kommer vara den galna knivkastaren.

Fragile

Efter alla tråkigheter som hänt i helgen var det en dålig dag igår.
Men två finnar på konsum fick mig att skratta.
Sen var det mörka som bortblåst.
Gick tillbaka till skolan och hade en riktigt bra dag.
Sådana dagar är sällsynta i silververkstaden.
Det finns alltid något som kan gå fel.
Men inte igår.

Mamma har gjort om toaletten hemma.
Silver och vitt.
Förr var allt hemma hos oss olika nyanser av beige och väldigt avskalat.
Så jag frågade henne hur hon skulle reagerat om jag, för fem år sedan, sagt att hon skulle börja inreda med silver och småprylar.
Jag hade fått dåndimpen.
Min mamma hade fått dåndimpen. Vilken tur att jag inte sa något för fem år sedan.

Den 27:e åker jag till Skåne.
Då kommer jag få träffa Jessica, Fredrik, Maria, Camilla och Sarah.
Förhoppningsvis får jag också en heldag med Sissi.

Det är vår i luften och man måste gå vidare.
Ta det med sig och låta det göra en starkare.

Norrländska präriens gudinna

Nu är jag frisk igen.
I över två veckor var jag däckad av förkylning och feber.
Jag som kom hem från Stockholm med en massa inspiration.
Nu är den som bortblåst.
Nästa vecka kommer paketet och då ska jag jobba häcken av mig.
Kanske kommer inspirationen på köpet.

Nu börjar jag längta efter allt som väntar där ute.
Men i Lannavaara är det lite svårt att se alla möjligheterna.
Lite svårt att tänka sig att jag faktiskt kan åka vart som helst i världen och göra vad jag vill. nästan.
De gånger som det sjunker in så får jag istället panik.
Tänk om jag väljer fel.
Tänk om jag ångrar mig.
Men det är ju det hela livet handlar om.
Och nog skulle det väl vara jävligt tråkigt om man i förväg visste hur det ska gå.
Ibland väljer man rätt, ibland väljer man helt fel.
Men man lär sig väl alltid nåt, eller?

Han som mördade Carolin bröt ihop under rättegången.
Nu måste ni ta en paus, annars ramlar jag av stolen
Det mest dramatiska sammanbrottet i världshistorien.

Jag har egentligen inget att säga.
Skulle föredra att säga det till er personligen.
Öga mot Öga.
Jag vill vara med alla människor jag tycker om.
Jag saknar er.