Savvy?

Ett blixtnedslag har slagit ut internet.

Jag vet inte om det är orsaken till att det inte funkar på mitt rum längre.

Några datorer uppe i vårat datarum fungerar iaf.

Så kanske, kanske kommer jag kunna uppdatera lite.

Det verkar som att det blir lite fullt upp de närmaste dagarna, veckorna, ja hela året!

Idag: ölresa till Karesuando

Imorgon: utebastu med bad och öl.

Lördag: Baren är öppen för de nya eleverna!!

Not good bye, but see you soon!

Post-it

Jag ær rædd før att æven jag kommer bli beroende.
Men det ær ju helt fantastiskt.



Førresten, nu har jag bara en timmes kvællsjobb kvar och sedan ær jag fri!
Till helgen blir det mest troligen fjælltur i Skibotn (skitbotten).
Men jag återkommer så snart som møjligt med Karlsøy-røran.

Pierra

Det ær svårt att førstå hur man lyckas med det vi lyckades med i helgen.
Før tillfællet ær det en alldeles før lång historia før att jag ska orka ge mig in på den.
Jag ær væl inte direkt kænd før att kunna gøra en lång historia kort.
Om något så blir den bara længre, men den kommer så småningom.
Jag tænkte bara få sortera bort lite funderingar.

Alla gør någon slags revolt hær i livet.
Det vanligaste ær væl tonårsrevolt mot førældrarna.
Jag har funderat længe på vad min tonårsrevolt var.
Nog finns det många væl bevarade hemligheter som mina førældrar aldrig ska få veta något om.
Men tonårsrevolt handlar væl mer om att gøra något helt øppet, något som man vet gør ens førældrar førbannade.
Min revolt kom lite før sent før att kallas tonårsrevolt.
Och det var væl aldrig meningen att gøra mina førældrar førbannade.
Men jag ønskar att jag hade kunnat se min mammas ansikte den dagen hon fick mitt samtal.

"Du mamma, jag kanske har någon med mig nær jag kommer hem till helgen"
"Jaha.. vænta, menar du någon som du ær kær i?"
"Ja, det kan man væl sæga, Per Idar heter han"
"Hahahahahaha, ær det en same?!"
"Han kommer från norge, men han ær faktiskt halv-same"
"Ær han NORSK? hahahaha"
"Ja och han ær ganska gammal.."
"Ha ha.. jaha.. hur gammal då?"
"Eh, ja, trettiofyra"
"VA?!"
"Ja och så ær det nåt mer"
"jaha.."
"Han ær gift..."
"VA?!"
".. och har två barn"
"Næhæ.. sluta, sluta.."
"Och det var faktiskt nåt mer också.."
"Nej, nu får du faktiskt sluta, lægg av, jag vill inte høra.."
"Han har dreads ner till rumpan!"
"Sluuta, nææ, sluuta nu"

Jag måste erkænna; det var helt fantastiskt!
Nu vet jag væl inte om man kan kalla sin stora kærlek før en tonårsrevolt.. men jag visste att mamma skulle ramla ur soffan, tappa hakan i golvet, køra i diket..
Det hade funnits betydligt mildare sætt att berætta det hela før henne, men jag kunde bara inte låta bli.
Så dær har ni det, mina damer och herrar, Evelinas stora øgonblick, den enda gången jag kunnat gøra min mamma målløs.
Vænta bara tills jag tatuerar mig!

The story of my life

Ha! Karlsøyfestivalen va, jag skulle inte tro det!
Nær jag æntligen bestæmt mig så verkar det som att jag inte tar mig dit.
bilen ær fulltankad och jag har handlat mat och andra førnødenheter.
Men..
Igår gick det att komma fram till Pers mobil, trots att han var ute på en ø bland en massa folk.
Vi bestæmde att jag skulle ringa idag nær jag var færdig på jobb.
Så att vi skulle kunna planera, med hur færjorna går och hur jag ska køra och vilken tid.
Till Tromsø borde jag hitta, men sen ær jag lost.
.. idag går det sjælvklart inte att ringa!

Så nu har jag två møjligheter.
1. Sitta och leta mig fram på internet varifrån færjorna går, vilka tider och hur jag kør dit.
Om det nu ær så att den informationen finns på nætet.
Så får jag hoppas på att Per inte åker in med færjan, så vi missar varandra.

2. Spendera mitt enda lediga dygn hær i Målselv med Måns.
Och kanske hoppas på att Per ordnar nån hustelefon som det går att ringa ifrån, eller helt enkelt tar færjan in och kør ænda hit till Målselv før att hæmta mig.

Jag blir alltid helt apatisk i sådana hær lægen.
Kanske ska jag ta en dusch så att jag vaknar till lite och blir redo att ta ett beslut.
Eller kanske inte.. eller?







men jag vill..

Kose meg

Det får bli en snabbis innan jag slocknar.
Något positivt måste det væl finnas med att Pridar inte ær hær och då skulle det væl vara att jag æntligen tar mig i sæng i tid.
Och, æntligen tar jag mig upp ur sængen i tid!
Nær han ær hær vill jag att han ska tycka synd om mig før att jag måste på jobb, men det fungerar sællan, nær han sover ær han omøjlig att væcka.

Som jag næmnde tidigare så ær han på Karlsøyfestivalen, men han kom sig inte dit førræn idag.
Med Pridar vet man att inget går enligt planen.
Han och Susanne hade kørt fel och missat den sista færgan, så de åkte tillbaka till Tromsø.
Tydligen "skravlade" hon så "jævla" mycket att han slæppte av henne hos någon kompis.
Idag åkte han istællet med Jørns sambo Inga.
Nu har jag nog bestæmt mig, jag orkar inte orora mig før pengar och før hur jag ska hitta dit.
Jag ska unna mig lite tid ifrån Målselv, vilket verkligen behøvs!
Allt løser sig ændå tillslut.

Jag kan ju førstætta detta ganska poængløsa inlægg med att berætta vad jag lyckades med idag.
Något som ær så typiskt mig. Ibland funderar jag verkligen på om jag har någon liten, oskyldig ,mental, størning.
Jag stod framfør spegeln och tittade på ett fødelsemærke som jag har i ansiktet.
Det ær vældigt ljust och syns knappt.
Helt pløtsligt fick jag før mig att det var en finne och inte ett fødelsemærke.
Så jag børjar klæmma ett fødelsemærke?!
Det hela resulterade i en stor rød flæck i ansiktet som gør riktigt ont.
Nåja, då kommer inte Pridar tappa bort mig bland allt folk imorgon.
Det ær bara att hålla utkik efter det rødlysande fødelsemærket!

Hvordan føles det da? Det føles så bra!

Allt jag førsøker gøra från den hær norska datorn blir inte helt som det ska.
Men jag antar att omvæxling førnøjer.
På tal om omvæxling.
Idag åkte Pridar ivæg till Karlsøyfestivalen. Han kan gøra sånt. Før han måste inte jobba. Som vissa andra.
Men jag ær inte bitter. Jag kan kanske också åka. Han och hans væninna Susanne ska vara dær till på søndag.
Och om allt går som planerat så åker jag dit tidigt på lørdag, efter jobbet.
Det kan bli spænnande. Karlsøy låter som en idyllisk ø och på lørdag ska faktiskt Svenska Akademien spela. Inte dumt.
Men till dess så ær det jag och månsmannen som får hålla varandra sællskap och det vill jag påstå att vi ær ganska bra på.

Han ser ut som en suris.
Men den dær minen gør han nær han spinner och vill se søt ut.

Vet du Daniel!?
Nu ska du få høra något du aldrig skulle trott om den skitigaste tjejen i værlden.
Igår på jobbet kom chefen før securitas førbi nær jag stod och stædade.
Jag måste återge samtalet før att du ska førstå hur stort det var:
Han: "Så våran svenska veninna ær forsatt hær?"
Jag: "Jadå, fortfarande"
Han: "Jag måste bara sæga att du ær så duktig. Vi har aldrig haft det så stædat borta hos oss.. Alla sæger det, du ær den bæsta vaskedama vi någonsin haft! Och det ska jag sæga till chefen din också. Det ær ingen annan som varit så bra som du"
Jag: "tack så jættemycket, vad kul att høra.. men jag blir ju bara kvar den hær veckan och en vecka till"
Han: "jaha.. men då får vi væl njuta så længe det varar"

Och senare samma dag var det en kvinna i flygtornet (flytårnet) som sa:
"Jag vill bara att du ska veta att jag tycker du gør ett jættebra jobb!"

HA! Jag har revolutionerat livet på flygplatsen. det du.
Men nu har jag missat hela "hjelp, vi gifter oss!" så istællet får jag återgå till mitt øvermæktiga projekt; sticka færdigt halsduken.
Den blev dubbelt så bred och dubbelt så tjock som jag hade tænkt. Men det blir en perfekt lannavaara-halsduk.

Det ær så mycket jag vill skriva, men jag har ju hela morgondagen på mig.

Om ni inte hør från mig så sitter jag antagligen på altanen.
Med måns och njuter av att vara værldens bæsta vaskedama.

wow

igår återvænde vi till norge efter en hektisk, galen och helt fantastisk helg.
det var lætt det roligaste luleåkalaset.

lørdagen var den stora dagen.
raised fist spelade æntligen i luleå igen.
sist jag såg dom var jag typ tolv.
eftersom vi inte gick in på området førræn de børjade spela så hamnade vi længst bak.
men efter tio minuter hade jag smidigt pressat igenom mig och pridar så vi stod næst længst fram.
fy fan. som man sæger.
det var så varmt, svettigt, hetsigt och helt otroligt bra.
jag slogs med alla runt omkring mig. fløg runt som en vante. skrek mig hes. och har nog aldrig varit så lycklig.
det ær svårt att beskriva med ord. faktiskt.
jag var så stolt.
pappa var ænnu stoltare.
efter spelningen gick vi fram och pratade med marco, brevid stod två unga killar.
pappa var, som sagt, stolt och kanske en aning påverkad av alkohol.
"det hær ær min son, alltså fattar ni? MIN son, det går knappt att fatta, nu ær man stolt ska ni veta!"
de två killarna klappade pappa på axeln och var førstående.
varpå pappa skulle ge dem en klapp tillbaka, men det slutade med att han slog till den ena killen i ansiktet.. utan att mærka det sjælv.
istællet gick han sakta dærifrån medan han mumlade "..min son.. helt otroligt..."


sedan, lite senare på natten, kom en ung kille springande.
"du! ær du syrra till marco i raised fist?"
"..jaa.."
"haha shit, din farsa slog min kompis på kæften.."
"va?!"
"så jææævla coolt!"

coolt ja.