Lykke Liten Lynx

Kryptiskt

Jag hatar sjukhus.
Jag hatar läkare.

Vi drabbades av natten från helvetet.
Kom hem vid 05.30 och kunde äntligen slappna av.
Allt gick bra.
Men Wolfgang borde ha ett kok stryk för att han satt och gäspade istället för att ställa diagnos.
Han borde ha ett ännu större kok stryk för att han tyckte att det var vårat fel.

Jag är förresten en sopa.
Snart måste jag ta det värsta beslutet någonsin.
Och jag har bara mig själv att skylla. nästan.
Kanske ringer jag dig för lite stöd.
Men fortfarande hoppas jag. Att jag ska slippa.
Även om jag känner i hela kroppen vad som är på väg att hända.

Egentligen vill jag sluta blogga.
Men det går liksom inte.
Kanske ta en paus.
I väntan på bättre tider och bättre bloggförmåga.

I got hit by a train.

Det var första gången jag åkte tåg hem.
Jag hade, som tur var, Sussie som sällskap.
Resor ger mig panik.
Jag tror alltid att något ska gå fel.

Vi drabbades av astma pga av kärleksparet som hade badat i parfym.
Vad är det man vill dölja med så mycket parfym?
Så var det hundtanten som hade en väska full med porslin med sig.
Jag skapade en märklig relation med konduktören.
Han var lite bitter, stressad och medelålders.
När vi skulle på tåget i Kiruna såg jag att det fanns en Luleå-vagn och en Stockholms-vagn.
Jag ville sitta med Sussie i Stockholms-vagnen så jag frågade konduktören om det gick bra.
-Ja, bara du byter innan vi kommer till Boden.
Sen när konduktören kom för att kolla biljetterna frågade han var jag skulle åka.
-Luleå.
-Då måste du byta vagn innan vi kommmer till Boden... var det dig jag pratade med tidigare?
Eftersom jag oroar mig för mycket började jag fundera på hur jag skulle veta att vi närmade oss boden?
Var det jätteviktigt att jag var i rätt vagn innan vi kom till Boden, eller räckte det med att byta när vi var i Boden?
Jag blev lite lugnare när jag insåg att de ju ropar ut när man närmar sig en station.
Ändå var jag tvungen att stoppa konduktören när han gick förbi.
-Hinner jag byta vagn om jag går när ni ropar ut att vi närmar oss Boden?
-Ja.
När det var dags gick konduktören till och med förbi mig, stannade och sa att nästa station var Boden.
Så jag skyndade mig med alla mina väskor genom restaurang-vagnen.
Där vid kassan stod konduktören igen.
Han som jobbade i kassan sa plötsligt till mig.
-Luleå-vagnen är ditåt
Så pekade han åt fel håll, det håll jag redan kom från.
Då svarade konduktören.
-Hon ska med mig!

Hur kunde han i restaurang-vagnen veta att jag skulle till Luleå?
Hade konduktören pratat om mig?
Var konduktören kär i mig?
Var jag kär i konduktören?

Speedblogg

Saba har fått en lillasyster.
Hon är inte bara glad. Hon vill äta upp sin nya rival.
Men vi älskar vår lilla Lykke.

Jag vill bli Carina Berg eller Natalie Portman, men är rädd för att det skulle bli Britney eller Sanna Bråding istället.

Jag åker hem imorgon!

I see a darkness

Det var full rulle förra helgen.
Vi hade Emma-Laila på besök i lördags.
Hon och Janna fick leka av sig lite.
Men det känns märkligt att vara med på sånt här.
Jannas pappa, Emma-Lailas mamma och så jag?
Jag vet väl inte hur man gör när man ska få barn att leka med varandra.
Egentligen är det kanske inget man behöver veta.
Det kommer naturligt.
Men det är själva tanken som ger mig panik.
Speciellt i efterhand.
Är jag på väg att förvandlas till en småbarnsmamma?
Lite.
Det måste jag väl?
Annars skulle jag ju inte kunna ta hand om Janna.
Även om jag inte blir mamma på riktigt, så måste väl några av mamma-cellerna aktiveras?
Nej, nu byter vi ämne.

Vi väntar besök från finland.
En Mika som inte är min bror.
Det är Pridars kompis, som jag aldrig träffat.
Han vet inte ens att Pridar gått och skaffat sig en finsk tjej.
Jag hoppas att han är snäll och jag hoppas att han kommer snart.

Så var det ju det här med julen.
Jag vet inte helt vad jag tycker om den.
Det är ju mysigt och man får träffa släkt och vänner.
Men det är sånt hets och stress.
Man ska julmysa, julbaka, julpynta, julhandla osv.
Eftersom jag är Lapplands fattigaste så blir det inget julklappshandlande för min del.
Men jag har kommit på en bra plan, en hemmagjord, billig och bra plan.
Så alla mina vänner kommer få julklappar som ser ut som sånt som föräldrar får, som deras barn gjort i slöjden ,ungefär.
Nu är ni förberedda i alla fall!
Lite julpynt har jag faktiskt fått till.
Mest stolt är jag över mina jultavlor, som jag gjort själv.
Gör man julpyntet själv så blir det ju något man garanterat tycker om.
Jag är inte mycket för det traditionella julpyntet.
Det kan ligga kvar och skräpa på vinden.
Förutom Emblas fantastiska tomtar, som föreställer mig och Pridar.
Jag ska fixa bilder så ni får se.

Alla hemska skräckfilmer, med vampyrer och monster som kommer fram när solen går ner, som frossar på människokött i byar där solen inte går upp på en månad -de kan bli verklighet här i Lannavaara.
Om några dagar försvinner solen, för att inte komma tillbaka förrän om en månad.
Bäst att förbereda sig med vitlök, kors och påkar!

Sötnosarna

Rushmore

Vad söt du är Marie!
När det står något om hemlisar och spännande saker då ringer du alltid.
Men det är väl för att du vet att du får veta. du vet.
Tänkte bara passa på att be om ursäkt för att jag var så himla tankspridd.
Kanske näst intill otrevlig?
Jag kommer inte riktigt ihåg. Mitt huvud var upptaget med bilproblem.
Min fina, fina bil måste skrotas!
Förstår ni. skrotas.
Jag tror knappt det är sant.
Efter regn kommer solsken. my ass!
Jag trodde aldrig att jag skulle fästa mig så vid en bil.
Men min bil var inte vilken som helst. Den var ju bäst.
Vad ska vi göra i lannavaara utan bil. man dör utan bil.
Hur ska vi ta oss hem till jul?
Kommer vi sitta fast i kallax hela julen utan bil?
Det finns så mycket att oroa sig för.
Men jag som är mästare på att oroa mig. måste låta bli.
Annars går jag under.
Så jag fokuserar på det lilla som är bra.

Det blir en familje-helg igen.
Janna kommer till lannis idag!
Så imorgon, medan Pridar är i skolan, måste jag vara ensam med henne.
Jag funderar på att åka pulka. Ta med Saba också. Hon älskar att vara med och leka i snön.
Idag jagade hon mig och sparken, när jag var på väg till skolan.
Sen skjutsade jag henne på sparken.
Hon är så fin, min kära lilla ponny!
Jag längtar till vi får ge henne ett syskon.
Saba alltså (katten), inte Janna.

Otroligt nog så får jag kanske veta idag om min hemlighet blir verklighet.
Jag trodde det skulle ta flera veckor, eventuellt rinna ut i sanden.
Om jag får veta idag så får ni veta imorgon.
Håll tummarna!

Bättre sent än aldrig..

Om jag ändå inte satt vid skoldatorn.
Om jag ändå hade med mig min dator.
Då skulle ni få se Sabas blivande lillebror!
Hurra!
Äntligen blir det av. Vi har haft så svårt för att bestämma oss.
Vi har också haft svårt för att bestämma oss för vilken katt det ska bli.
De är tvåbröder, en som är vit med en liten grå fläck på huvudet, den andra är svart/brun med lite späckligt orange och vita tassar. typ.
Underbart söta båda två.
Men den vita ser så ängslig och nervös ut.
Pridar vill ha den mörka katten.
Och det är väl bättre med en nyfiken och social katt?
Ja. Så tillslut blev det den han ville ha.
Pridar måste väl få bestämma något.
Vi får honom kanske nu i veckan.

Nästa goda nyhet är egentligen en hemlighet.
Än så länge.
Det är inte ens helt säkert.
Men jag hoppas. hoppas!
Om de här sakerna blir verklighet så är det på tiden.
Nu behöver vi lite räkmacka, efter all skit vi stått ut med.
Men om det här senaste faktiskt händer så kommer jag hem lite senare än planerat.
Men då kanske jag kan komma hem ett tag innan. Hurra igen.
Jag är fångad i ett glädjerus och vet inte riktigt vad jag säger.
Fy fan vad det känns bra!

Friday I'm in lannavaara

Den här veckan har varit så otroligt tråkig.
Det känns som att helgen kommer bli minst lika tråkig.
Om inte värre.
Pridar sitter fast i Norge och kommer hem på söndag.
Han har varit borta sen i onsdags! Kom hem. nu.
Jag har våldgästat Sussie och Perelof idag.
Blivit bjuden på middag, kaffe och tv-tittande.
Perfekt.
Nu ska vi hälsa på familjen med två nakenhundar och två katter.
Sen kanske vi offrar oss och besöker guldgrävarens bar.
Vi får se.
Kvällen är ung och vi har hela lannavaara vid våra fötter!
Så passar jag på att lägga upp bild.
Från en annan, betydligt livligare, helg.
Med bacardi-målade läppar och salongsberusning.
Jag, sussie och björnfittan (på huvudet) som skrämde iväg soppero-pojkarna.

Ring of fire

Men, vad hände?
Det blev rosa.
Det blev vintrigt och rosa.
Det får vara bra så. ett tag i alla fall.

Mamma är min hjälte.
Hon har bokat tider åt mig.
Jullovet blir ett läkarlov.
Blodprovs och test-läkare.
Terapeut.
Tandläkare.
Så ska det väl bli människa av mig med.
Nu har två tänder till börjat växa fram.
Fyra nya tänder. Så mycket visdom kan väl ingen behöva?
Varför heter det egentligen visdomständer?
Är det smärtan som ska ge visdom?
I sånna fall klarar jag mig utan.

Mormor är också min hjälte.
Trots att hon är så gammal är hon väldigt pigg och klar i huvudet.
Ibland.
Jag tror att hon låtsas vara förvirrad för att få uppmärksamhet.
Jag tror att hon är smart.
Utnyttja sin ålder.
Lite då och då får hon för sig märkliga saker.
För ett tag sen var hon säker på att hennes granne hade blivit mördad.
Vänta, har jag berättat det här förut? Då får ni höra det igen.
Hon var säker på att hennes gamla tant-granne hade blivit mördad av sin son.
I ca en vecka drev mormor sina barn till vansinne. Eftersom hon vägrade bli övertygad om att hon hade fel.
Grannen hade blivit mördad och sonen slängde ut tantens kroppsdelar, inpackade i plastpåsar, från balkongen. klockan två på natten.
Det hela tog slut när mormor ringde till mamma och sa:
Jaha, nu var liket ute och gick med sin son.
Så grannen lever och sonen är ingen mördare.
Haha, mormor kallade sin granne för liket.

Igår var vi i Kiruna och fyndade.
Verkligen fyndade.
Jag köpte ett par vinterskor för 150 spänn!
De var redan nedsatta till 199:-
Men Pridar upptäckte att en söm hade börjat lossna i skaftet.
Så de sänkte priset till 150. hurra!
Sen sprang vi över till skomakaren och fick sömmen lagad för 20 kr.
Haha, suckers!
Jag lade även undan ett par skor i Luleå.
Shoppa i Kiruna och lägga undan skor i Luleå.
Jag är effektiv.
Vi hade fått julklapps-pengar av svärmor Reidun.
Pengar som skulle gå till en övermadrass till sängen.
Så i natt har jag sovit oförskämt gott!

Nej nu ska jag sluta snacka skit.
Göra lunch.
Sen ägna mig åt något av det roligaste som finns -emaljering!

Frysbox

Jag kom precis på att jag inte vill ha vinter, kan man ångra sig?
Det är -20,5.
Hur ska jag klara den här vintern?
-20,5!
Nej, kanske man ska gå hem och sova istället.
Gå i ide till sommaren kommer.
Det är ju så här svinigt kallt av en anledning.
Det är inte meningen att man ska bo här.
Bara om man är en isbjörn eller eskimå.

Björnen sover...

Jag glömde bort att berätta nåt viktigt.
Det är kanske inte så ovanligt, om man bor i t.ex. Luleå.
Men sånt här händer ju inte i Lannavaara.
Å, jag älskar min förmåga att inleda berättandet så man tror att det jag faktiskt ska berätta, är mer intressant än det egentligen är.
Men hur som helst.
I lördags var det Thaiafton på baren.
Eftersom vi tog en liten fest på fredagen så skippade vi Thaiafton till förmån för soffan.
På söndagen vaknade jag kring nio-tio-tiden, då hade Pridar redan varit vaken ett tag.
Han berättar att det ligger en man och sover i vårat trapphus.
Mannen ligger på golvet och har det nedersta trappsteget som huvudkudde.
Vårat trapphus är inte som ett vanligt trapphus.
Det är bara tre lägenheter i huset och trappen leder till våran lägenhet.
Var han kanske på väg till oss, men blev för trött och tog en vilopaus?
Hade han kanske varit på fest hos gubben under oss, men blivit utslängd och däckat rätt utanför gubbens dörr?
Eller hade han varit på Thaiafton, blivit för full (som jag ryktesvägen hörde att de flesta varit) och börjat gå hem, bara för att gå fel och trott att han varit hemma i sin säng -när han i själva verket var i vårat trapphus?
Tyvärr kommer jag aldrig att få svar på detta huvudbry.
Innan jag hann ta mig upp ur sängen för att titta på sovande mannen.
Vaknade han och förde ett herrans liv.
Efter en massa grymtande, svärande och snubblande var han borta.
Jag hoppas han mår bra.
Eller nej, det gör jag inte alls!
Somna i vårat trapphus bara så där, det ska inte gå ostraffat förbi.
Synden straffar sig, syndare!

Eastern Promises

Såg Låt den rätte komma in i helgen.
Den känns lite överskattad.
Dessutom ser han som spelar huvudrollen ut som Johan Palm från Idol.
Se istället Eastern Promises.
Inte för att den har något med vampyrer att göra.
Men för att naken-slagsmål-scenen med Viggo Mortensen är grym!

Pratade nyss med mamma om julklappar.
Det är så trist när man blir stor.
Då vet man alltid vad man ska få i julklapp.
Men iofs så är det väl bra, då vet man att man får nåt man vill ha.
Jag ska få gå en kurs i silverlera.
Det har jag velat testa hur länge som helst.
Nu blir det äntligen av.
Jag sa att jag önskade mig pengar till min efterlängtade tatuering.
Då sa hon.
Men Evelina, det är ju ute med tatueringar!
Det är ingen som vill ha det längre.
Därför finns det ingen som tatuerar, tyvärr.
Jag tolkar det som att hon inte vill att jag ska tatuera mig.
Alltid när min mamma inte vill att jag ska göra något säger hon att det är ute.
Sen när har jag brytt mig om vad som är ute eller inne?
Men hon är söt.
Innan vi lade på gjorde hon världens läskigaste ljud.
Hon lät som The Grudge.
Men sen blev hon mamma igen.

Jag har börjat mitt nya liv idag.
Egentligen började det igår.
Eller det var nog söndagsnatten som blev avgörande.
Första steget är att komma i form.
Jag har redan avverkat flera promenader och två träningspass.
Det ena var cirkelträning med galna Paolo-Roberto-övningar.
Hur är det tänkt att en vanlig människa ska orka?
Men jag tog i som om det gällde livet och då gick det rätt bra.
Idag kan jag inte ens hosta.
För mycket träningsvärk.

Här kommer en bild när mitt hår var kortklippt och läpparna röda.
Två rariteter i en och samma bild.
Plus att jag har en lumberjack-tröja på mig.
Kan det bli bättre?

Janna Alva Mori

Första besöket i Lannis.
Med självförvållad frisyr och charmigaste leendet.



Andra besöket i Lannis.
Jag bjuder på en plast-mamma in action

It's not the fall that hurts..

Nu har jag internet-pausat i nästan en vecka. skönt.
Men jobbigt när man ska sluta pausa.
Då har det hunnit hända så mycket.

Vi har lekt familj i helgen.
Det gick bra.
Även om det blev många diskussioner av följande slag.
-Nej Janna, du får inte ta den där
-Jooo!
-Nej Janna, nu får du lyssna på vad jag säger
-Men jag vill!
-Men du får inte
-Jooo!
-Nej!
-Joooo!
-Nej!
-Du är dum!

Vi har varit på Halloweenparty på baren, eller Helloweenparty som Jenny först kallade det.
Jag var den starkaste tjejen i världen.
Möjligtvis blev jag tillslut den fullaste tjejen i världen.

I söndags var vi med om ännu en djur-incident.
Vi körde på en ren!
Dumma jävla djur-jävlar.
Springer mot bilen!
Varför gör de det?
Måste vara dödslängtan.
Men den överlevde.
Jag reagerade på följande vis:
Först chock.
Satt knäpptyst ända till Pridar fick stopp på bilen.
Sedan var allt jag sa:
Åh nej, åh nej, åh nej, åh nej.
Jag lade även till ett Vad sker?

Så sist, men inte minst.
Jag håller på att få visdomständer!
Vad gör man då?
Kommer de få plats i munnen?
Måste man ringa doktor?
Jag som redan har nog med jobb att hålla mina tänder rena.
Vad ska jag med två extra till?

..it is when you hit the ground.

Sapmi

-Vouoját go don biila?
-Dat saddá váttis!

Bowling for Lannavaara

Nu skippar jag det där med mörker för ett tag.
Jag ska göra mitt absolut bästa.
Ett, på riktigt, helhjärtat försök.
Att skärpa mig.
Igår var jag tvungen att akut-åka hem från skolan.
Väl hemma så ville jag vara fem år gammal och att mamma skulle göra allt bra.
Det är inte så ofta jag anförtror mig åt mina föräldrar.
Inte sådär på riktigt.
Men ju äldre jag blir, desto mer känns det som att jag och mamie förstår varandra.
Igår pratade vi i två timmar!
Det samtalet fick mig att inse hur lik jag är min mamma.
Jag vet inte om det är positivt eller negativt.
Men hon var exakt, ja -exakt, likadan när hon var yngre.
Vilket är något som vi aldrig pratat om förut.
Vilket gav mig tröst och pepp, pepp, pepp!

Varför får jag kortslutning i hjärnan varje gång jag skriver.
Stavnings-kortslutning.
Jag måste slå upp exakt varje ord i lexins svenska ordbok.
Jag tror att jag inte kan stava.
När man väl börjat tvivla på sin egen stavningsförmåga, då ser alla ord ut att vara åt helvete. Ordet gammal måste jag slå upp varje gång. Det är en ständig kamp mellan gammal och gamal.
Även om jag vet att det ska vara gammal.
Det vet väl vem som helst när man ser hur sjukt gamal ser ut.
Men ser inte gammal helt fel ut nu?
Ah! Jag måste sluta titta på orden.

Idag har jag varit med om två djur-incidenter.
Två väldigt otrevliga sådana.
Det började imorse.
Saba var ute en liten stund på morgonen (för hon har fått för sig att hon inte kan gå på lådan, hon har blivit ett blomsterbarn och det är endast naturen som gäller).
Jag gick ner för att släppa in henne och när jag öppnar dörren så yr det in fjädrar!
När jag tittar bakom ytterdörren så ligger det ett litet fågelhuvud där bakom!
Ja, ett fågelhuvud!
Precis som om Saba har lagt upp det helt fint.
Varför nöja sig med det?
Varför inte spetsa det på en påle så hela byn får se ditt offer, mördare!
Hon var så stolt över slakten så jag kunde inte vara arg på henne.
Jag gjorde som man ska, berömde henne.
Det satt långt inne, men det gick.
Sen var jag tvungen att se hur det lilla fågelhuvudet rullade runt när jag försökte sopa ner det från trappen.
Vilken fantastisk start på dagen!


RIP lilla domherren

Nästa incident var inte lika brutal, men jag trodde jag skulle dö lite.
Den inträffade när jag satt här, vid datorn, bara för en liten stund sedan.
Jag kände något som kittlade mig på kinden.
Jag antog att det var mitt hår och sopade undan det från kinden.
Sedan kittlade det lite på halsen.
Jag reagerar på samma sätt som tidigare.
Och till sist kittlar det i pannan och ner i mitt synfält flyger ett monster!
Det såg ut som en blandning mellan en mygga och ett harskrank (eller harkrank, eller vad de nu heter).
Men med tjockare vingar och under kroppen hängde ben som var suuuperlånga.
Vad fan var det för nåt?
I Lannavaara, den här tiden på året?
Kanske var det någon av de lappländska myggen som hade muterat.
Om någon känner igen monster-djuret på min beskrivning så let me know!
Jag känner mig smutsig.
Monstret kladdade i hela mitt ansikte.
Jag måste gå och duscha.
Hur blir man ren från monster-kladd?
Det går kanske på utsidan.
Men insidan är för evigt förstörd.

Objection

Jag hatar det faktum att man alltid måste vara trevlig.
Man måste svara "bra" på frågan "hur mår du?".
Alltid, annars blir folk rädda.
Man måste le, skratta och låtsas som att man är den lyckligaste människan på jorden.
(Jag skrev precis Jordan. Haha, den lyckligaste människan på Jordan rättsläkare).
Men jag är tamigfan inte lycklig!
I alla fall inte 100%, inte ens i närheten faktiskt.
Och allt sitter i mitt huvud.
Där inne är det svart, mörkt och deprimerande.
Jag tillåter aldrig mig själv att bara njuta av det som är bra.
All fokus går till det negativa istället, tills det gått så långt att allt blir negativt.
Det är det finska vemodet som kröp in i mitt hjärta innan jag föddes.
Och det går inte att bli av med!
Sen blir det inte bättre av att man bor på den mörkaste platsen som existerar.

Jag har världens bästa pojkvän.
Men jag är ett helvete att leva med och jag behandlar honom ofta som skit.
Ändå stannar han.
Trots allt så fortsätter han vara bäst.
Även om han inte alltid förstår mitt mörker så försöker han hjälpa så gott det går.
Och det är min räddning.
Att han gång på gång gör sitt bästa. Utan att ge vika.
Han är min bästa vän.
Han är min älskare.
Han är min terapeut.
Han är min trygghet.
Han är min motivation.
Han är mitt allt!

Jag skyller alltid mörkret på nåt annat.
Nu är det Lannavaara och skolan som får ta all skit.
Jag tror att allt skulle bli bra om jag bara lämnade allt.
Åkte till Köpenhamn och guldsmedskolan redan nu.
För i Köpenhamn blir jag lycklig.
Men sen då?

Sådär, nu blev det en förvirrad inblick i mitt förvirrade huvud.
Men imorgon är säkert allt bra igen.
Så var inte oroliga.
Jag ska göra mitt bästa för att inte besvära med mitt vemod.
Ett gott skratt förlänger livet!

I'm not there

Nu ær vi i Målselv -igen.
Det ær mærkligt nær man kommer tillbaka hit.
Då blir man alltid lite nostalgisk.
Men vi hade ju en sån fin sommar hær.
Det hade vi væl kanske också.
Men varfør ser man inte det nær man ær mitt uppe i det?
Då kænns det som att man ær på den sæmsta platsen.
Bland de sæmsta mænniskorna.
Med det sæmsta vædret.
Men vi hade ju en sån fin sommar..

Vi har ætit en fantastisk lax-middag.
Och sjælvklart fått fantastiska bakverk till efterrætt.
Som vanligt hos Reidun.
Jag førstår inte hur jag kunde gå ner fyra kilo under sommaren.
Nær man stændigt blir matad med det ena bakverket godare æn det andra.
så har vi precis sett filmen.
Åh!
Helt fantastiskt.
Jag har fortfarande lite svårt att ta in det faktum att Heath Ledger inte finns mer.
Han måste finnas. Så ær det bara.
Alltid nær jag ser filmer av detta slag får jag lite panik.
Nej, nu ær det dags att ta tag i mitt liv.
Jag vill leva spænnande.
Jag vill leva osækert, vilt och galet.
Men det ær jag ju alldeles før feg før..
Men, man ska aldrig sæga aldrig.

Nu blir det en liten promenad runt andslimoen.
Vara nostalgisk och få frisk luft.
Sen kastar vi oss huvudstupa in i The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford.
Så får vi væl se sen vad før kænslor som væcks till liv.
Jag har ju alltid velat leva i western.
Eller kanske inte.

Hur kan man inte sakna den hær puffiga søtnosen?
Hur kan man inte ha ett hål i sitt hjærta?
Hur ger man upp?

Road to perdition

Jag är helt ensam på skolan.
Det är bara jag här alltså.
Ingen lärare, inga elever.
Bara jag.
Varför känns det som att man måste göra något upptåg när man har en hel skola för sig själv?
Men vad?
Jag har mängder av farliga syror, gaser och vätskor att leka med.
Men det känns kanske inte helt lockande.
Jag har värdefullt material i nästan varje skåp.
Guld, silver, ädelstenar och dyrbara instrument & apparater.
Men om jag förstör något blir någon säkerligen lite för arg.
Det går inte att fiffla med datorn.
Dels för att den är spärrad på alla möjliga olika sätt.
Och dels för att jag är sjukligt oteknisk.
Nej, men om man skulle ta och vrida fram klockan en timme och nöja sig med det kanske?
Fan, jag är för gammal för rackartyg.

Snart åker vi till Norge.
Egentligen vill jag inte följa med.
Vi ska åka till männsikor jag inte känner.
Men som Pridar känner.
Många sådana dessutom.
Sånt blir alltid jobbigt.
Men jag har gjort smycken som ska säljas.
Då får man ta tag i sig själv helt enkelt.

Jag blev så glad i lördags när jag fick sms från Eddo.
Vi satt och såg samma film.
Han i Gävle och jag i Lannavaara.
Det var självklart porr-kvällen vi båda följde.
Men vi borde ha varit med varandra.
Vem är bättre att dela en porr-kväll med än Fredrik?
Man vill nog ha med Daniel också, men han känns lite för beläst.
Eddo + Daniel + öl + porr-kväll = succé!
Varför välja när man kan få allt?
Synd bara att jag sitter fast här i ingenstans.
(Lägg märke till att jag inte kan bestämma mig för om jag ska kalla min vän Eddo eller Fredrik. Jag vet att han föredrar Fredrik. Men för oss alla andra kommer du alltid vara Eddo. Jag försöker dock att vänja mig vid tanken på att gå över till den andra sidan. Men vi får se. Det måste få ta sin tid.)

Brända bullar och blodiga makaroner!

Igår berättade de på nyheterna.
Det som jag visste, men som jag inte visste om jag fick säga.
Allas vår mysfarbror och tomtefar har lämnat oss.
Förhoppningsvis för en bättre plats.
På nyheterna sa de att han kommer vara saknad av alla barnen.
Men jag tycker att han spred minst lika mycket glädje för vuxna som för barn.

I don't know what I can save you from

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det Sussies födelsedag.
Hurra hurra hurra!
Grattis gumman.
Om det inte var så att jag i nuläget är fattigast i världen.
Så skulle jag köpa en hel hög med söta hundvalpar till dig.
Och en hel hög med choklad.
Och en hel hög med du-vet-vad. (som börjar med S och slutar med -on)

Igår fick jag veta något hemskt.
Som borde stå i tidningar snart.
Och som det borde berättas om i nyheterna snart.
Det känns som att en viktig beståndsdel av Luleå har gått förlorad.
Men att insatserna hedrades och belönades, för inte så länge sedan, känns bra.
Det kommer alltid fattas något.

Det blev en roadtrip till Giron igår.
Med Perelof och Markus.
Jag köpte mat för våra sista pengar.
Det kändes bra.
Annars hade det varit typiskt mig att köpa skor för våra sista pengar.
Vilket jag faktiskt hade lite lust att göra också.
Eller okej.
Jag hade faktiskt tänkt göra det.
Men skorna var inte helt bra.
Tur var väl det.
För nu slipper vi svälta resten av veckan!

Johnny Pepp!

Vi är så fattiga!
Vi är så eländiga!

Pridar har höstlov och vi tänkte åka till Norge.
Kanske jobba lite, men framför allt leta efter hjärtat.
Men hur ska man ta sig till Norge utan pengar?!
Jag börjar bli van. Pridar försörjer mig.
Men nu har hans kort gått ut och vi kommer inte åt hans penkki.
Han är inte van.
Vad är det för bank som inte skickar ut ett nytt kort i god tid?
Vad har de egentligen tänkt att vi ska leva av?
Saba skulle behöva ett besök hos veterinären, men det får vänta.
Mitt mens-monster skulle behöva choklad, men det får vänta.
På tal om mitt mens-monster.
Jag är extremt känslig när det kommer till hormoner.
P-piller är inte ens att tänka på.
Jag har försökt. Men jag ville dö.
Dagarna innan mens vill jag också dö.
Då bor jag i ett litet mörkt hål och jag kan inte ta mig upp.
Som tur är så har jag Pridar.
Han står ut med monstret och han hjälper mig upp från avgrunden.
Men det kan ju inte vara bra.
Att man en gång i månaden vill dö.
Sen, medan jag har mens, då vill jag helst döda nån.
Jag blir så extremt lättretlig och arg.
Alla runt mig måste tassa runt på tå, för att undvika att bli avrättade.
Jag funderar på att starta ett mens-hem.
Där man kan lägga in sig och få rätt vård under de kritiska dagarna.
Så kan man komma ut som sig själv och fortsätta leva sen.
För att bespara ens nära och kära från allt lidande.
Men, som sagt, Pridar är en klippa!
Inte en enda gång har han yttrat de förbjudna orden.
Varför är du så sur?
Har du mens eller?

Han fixar allt.
Han mens-säkrar vårat hem.
Han plockar bort omtåliga saker, som inte skulle tåla att kastas i golvet.
Jag får krypa upp under en filt i soffan.
Få maten serverad.
Och, i vanliga fall -när vi har pengar, äta så mycket choklad jag bara vill!
Alla borde ha en Pridar hemma när de har mens.
Men alla blir kanske inte som jag?
Ett monster.

You can do it! (cut his head of!)

1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et
4. Gör likadant på varje fråga

1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Hej gumman

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Hyi Hyi nu måste vi ta och skölja ner våra jordbär med lite champagne

3. Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
Perjantain hävyttömyys

4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Det finns tre sorters fitta

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Hur förbannad tror du jag blir

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
No har ho fanga sin förste fugl!

7. Vilka ord skulle du säga till Gud om du trodde på honom?
Min hjärna är som en svamp som suger åt sig allt som har med sexualteori att göra

8. Vad vill du höra mest av allt?
Nu har den 5e säsongen av the office börjat

9. Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen?
Vinet heter Santa Inés

10. Din romantiska replik?
Du är alltid så snäll & rar mot mig, men jag hoppar över ikväll

11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Plan: vi ses imorgon em/kväll

Genväg till ett gott skratt som snabbt går över.
När Pridar såg svaret på första frågan log han stort: Trekant!
Och jag ville verkligen höra att 5e säsongen av the office har börjat.
Så passande.
Jag längtar hem lite.
Maxmat, frossa, the office hela natten och skratt!
Hemmafester med märkliga sällskapsspel och nakenhet.
Utgång, nya skor, pinsamma kärleksförklaringar till knappt bekanta och ensamt virrande över malmuddsviadukten.
Middag, hysteriska internskämt och minnen man vill spara i famlijealbumet.
Tänk om alla dagar kunde vara precis så.
Men det går ju inte.
Varken här eller där.

Would you feel anything at all?

Jag är helt lost.
Var det söndag igår?
Var det lördag i förrgår?

Nej, det var ju onsdag i förrgår!
Onsdag brukar väl kallas för lill-lördag?
Kanske.
Ett rikligt alkoholintag plus riktigt gott humör straffade sig.
Det började med idol, vin och tjejkväll.
Baren höll öppet lite extra länge.
Vi gick dit och dansade salsa till manu chao.
Sen tog jag och Emelie en klättertur i telefonmasten.
Till alla andras förfäran.
Det var svart som natten ute, kallt, vi var fulla, masten är jättehög.
Jag förstår inte varför alla var så nervösa?
Halvvägs upp slog det mig plötsligt.
Jag är ju höjdrädd! Och har varit det hela mitt liv.
Vad håller jag på med?
Med den insikten kom också fenomenet "spaghettiben" eller "gelében" eller vad man än vill kalla det.
Så jag klättrade ner och tittade på medan Emelie fortsatte uppåt.
Ficklampan hon hade med sig såg ut som en av stjärnorna på himlen.
Emelie är inte höjdrädd.
På väg upp:
"Oj, det svajar som fan här uppe!"
Uppe i toppen:
"Woohoooo!!!"
På väg ner:
"Har du en cigg redo till mig när jag kommer ner?!"

Det var lika mycket äventyr att försöka ta sig ut ur skogen sen.
Jag vet inte om det var klätterturen eller tumlandet runt i skogen.
Men mina ben är, bokstavligt talat, täckta av blåmärken.

Det var en sjuk, sjuk kväll.
Och en extremt rolig kväll.
Men dagarna efter har inte varit lika bra.
Hur i - kan det vara fredag när det borde vara måndag?
Slog jag i huvudet i onsdags?
Jag vet inte.
Men jag får det inte till att stämma. alls.

Every man is an island

Lannavaarasyndromet.
Det är ett ord som används för sällan, men som drabbar folk alldeles för ofta.
Eller det kanske bara är jag.
Evelinasyndromet?
Hur som helst så står man där.
Mitt i stormen och har ingen aning om hur man hamnade där.
Det har blåst upp till storm kring en utan att man märkt något.
Man märker inget innan det är försent.

Jag kanske lever i min egna lilla värld.
Det är kanske därför jag inte riktigt förstår.
Men ändå känner jag mig skyldig.
Som försvar bäddar jag upp med bomull och fluffiga rosa moln.
Jag skapar ett mysigt litet vakuum och där stannar jag till stormen är över.

It ain't no use in crying out my name..

Två fantastiska dagar är nu förbi.
Först abisko -björkstugan. Granater.
Sedan riksgränsen -rutströmselet. Bergkristaller.
Vädret var inte det bästa.
Men det gjorde ingenting.
Det är så otroligt, fantastiskt vackert där uppe.
Speciellt nu när alla träden glöder i gult och orange.
Men nu är mina händer sönderskurna av att gräva runt i kvartshögarna.
Min kropp värker av den sista vandringen, med tung ryggsäck och genomblöta kläder.
Men min själ är helt tillfreds.

Tacokvällen blev lyckad.
Det var länge sedan jag skrattade så mycket.
Bara släppa allt annat och ha kul.
Det kan ju ugly-bilderna på facebook intyga!
Kvällen efter blev jag uppringd av Ullis och fick följande order:
Klä dig som en hora så kommer vi och hämtar dig, bitch!
Okej, sagt och gjort.
Sedan bar det av till ett horparty som snart spårade.
Det är trots allt inte så bra kombination; att bli skitfull när du är klädd som en hora.
Den här gången var det faktiskt inte jag.
Det blev en livad helg och det behövdes!

..babe.
Don't think twice is all right.

Tell me you love me

Vad har hänt?
Varför kan inte folk plocka upp en telefon och kommunicera?
Istället skickas det brev med krav, bannor och otrevlig ton.
Nej, vet du vad.
Det här tänker jag inte tolerera.
Bara för att man är förvaltare (och har det tråååkigaste namnet i hela världen) betyder inte det att man får trampa på folk hur man vill.
Jag är så jävla, jävla arg.
Helvetes-piss-tant!

Så.
Nu kan jag sluta vara arg.
Det tar på krafterna.

Igår var Allers på skolan för att göra ett reportage.
HA!
Jag tackar någon högre makt för att jag ångrade mig när jag var på väg till skolan.
Istället åkte jag till Ullis och drack te.
Mycket bättre tidsfördriv.
Nog för att jag anser mig själv, vid vissa tilfällen, vara en linslus.
Men så mycket linslus är jag inte, att jag frivilligt är med i Allers.

Nu ska jag ha klassmöte med tvåorna (varför känns det som att jag degraderar mig själv genom att delta i deras aktiviteter?) angående stenturen.
Ikväll är det tacokväll på baren.
Jag är peppad som fan. Ibland behöver man vara full. eller?
Dock vet jag hur bar-kvällarna här brukar sluta, så jag försöker dämpa min entusiasm.
Men när jag har Ullis som sällskap kan det väl inte bli annat än bra?

The Fountain

Vilken pärla du är Daniel!
Man kan alltid lita på dig.
Ja, ja, ja, jag kan lita på dig!
Vem som helst annars hade skrivit max fem låtar/artister.
Men du tar uppgiften på fullt allvar.
Och levererar med bravur!

Jag ville bara att ni skulle veta att vi härmed är stolta ägare av trerumochkök + stor sovalkov + balkong + öppen spis + arbetsrum i källaren.
Och det är bara vårat!
Helt fantastiskt.
Så fort våran tidigare medboendes bil rullade ut från lannavaara, flyttade jag över sakerna till vårat nya vardagsrum och sovrum.
Det gick undan.
Jag har spenderat veckor med att planera var våra möbler ska stå om vi får ta över.
Nu var det bara att sätta allt på plats och äntligen komma hem.
Nu ska jag till och med adressändra, få en brevlåda, skaffa hemförsäkring och gå med i hyresgästföreningen.
Miljarder vuxenpoäng på en och samma gång. score!
Men jag tycker egnetligen mest att det är tråkigt.
Jag vill inte adressändra, jag ska ju bara bo här ett år till.
Men det störda fastighetsbolaget har en massa krav. Onödiga krav.
Därför går jag, i smyg, med i hyresgästföreningen.
Jag hoppas att man kan ringa dit hela tiden.
Lite som en "jag ska säga till min mamma.. maaammaa!".
Fast Hyresgästföreningen istället för mamma.
Jag tror nämligen att jag är lite konflikträdd.
Då är det bra att ha någon som kan bråka istället för en själv.
Så kan jag mysa vid öppna spisen till allt har löst sig.

Oh happy day!

För att återkomma till det där med att inte ha internet.
Då blir det alltid så här.
När man väl sitter vid en dator med internet och vet att man kan passa på att skriva ett inlägg, får man blackout.
Man kommer inte ihåg något av det intressanta man gjort de senaste dagarna.
Har man ens gjort något intressant?
Då och då noterar min hjärna "det här ska jag skriva i bloggen".
Sen lagras det i blogg-arkivet i huvudet.
Men av någon märklig anledning har jag sällan tillgång till det arkivet.

Perelof frågade igår om jag hade någon glad musik som han kunde få låna.
Han hade insett att han inte hade tillräckligt musik som gjorde honom glad.
Men vad är egentligen glad musik?
Det är ju olika från person till person, vad som gör en glad.
Kultiration gör mig alltid glad.
Håkan Hellström gör mig glad.
Veronica Maggio -17 år, gör mig glad.
Peter Paul and Mary gör mig glad.
"Denna lilla blomma den ska jag ge till dig" -behöver jag säga mer?
Men betyder det att det är glad musik?
Att det gör Perelof glad?
Peterpaulandmary och kultiration har han redan testat.
Det funkar visst.
Men Håkan Hellström får honom att gråta.
Veronica Maggio är nog inte helt hans cup of tea.
What to do?
Jag har desperat försökt komma på mer musik som gör en glad.
Någon som har förslag?

Daniel, du som har en massa musik.
Vi som brukar lyssna på musik och vara glada.
Ge tips på glad musik!
Men blir man inte lite extra glad av bra musik?
Har jag löst mysteriet?

You'll shine like gold.

Varför har inte vi internet hemma?
När det går en vecka mellan varje inlägg måste jag skriva allt som har hänt.
Jag glömmer bort hur man sorterar händelser efter blogg-material.
Så förlåt.
Kanske jag kan göra en kort lista. typ.

Vi ska kanske få ta över hela lägenheten om en vecka. HURRA!
Därför ska vi bli utvärderade, se om vi duger som lägenhetsövertagare.
Därför har jag städat tre dagar i rad och allt är spotless -ta mig fan!

Saba börjar bli tonåring och löper amok hela dagarna.

Jag kanske får en beställning på ett hänge, örhängen och en ring -i guld!
Därför blir jag lite rich bitch.

Jag har varit på en första shopping-tur till Kiruna.
Skor, stora ljuslyktor och mat inhandlades.

När ettorna (numera tvåorna) ska på stenturer i höst, så får jag kanske följa med!
Det betyder superträning i Abisko och Rutströmsselet.
Det betyder fina stenar.

Skolan kan vara den sämsta miljön för bloggande.
Nu tar jag mig en tur i gaskammaren och sen ska jag jobba på kistlåset.
Det pillrigaste lilla smyckeslåset i silver, någonsin.

Sweet Sixteen

Det är som en klump i magen.
Den gör så ont.
Om man inte tänker på det så växer den sig större och större.
När man tänker på det så exploderar den.
Och för varje gång man låtit bli att tänka på det.
Har den hunnit växa sig dubbelt så stor.
Så nästa gång man tänker på det gör det dubbelt så ont.
Förstår du?
Men jag kan inte tänka på det.
Jag måste tränga undan det.
Men det är ju mitt barn.
Hur ska man kunna andas?

I övrigt.
När det inte är lika dramatiskt som ovan.
Är livet bra.
Folk börjar komma tillbaka.
Nyss var det stor folksamling här ute.
Alla skulle hälsa på alla.
Sen ska man ju hinna med.
Hur har du haft det i sommar?
Vad har du gjort?
Hur känns det att vara tillbaka?
Och allt det där.
Men det är väl det som är charmen.

Nu hinner jag inte mer.
Saker ska göras och livet ska levas.

Lannavaara -extended version.

Jag fick ett A på Foundation!
Från ett C till ett A.
Jag är mer än nöjd.

Idag åker jag tillbaka till Lappland.
Men jag längtar.
Jag längtar efter Pridar.
Jag längtar efter våran lägenhet.
Jag längtar efter Saba och Sixten.
Jag längtar efter mitt liv.

Det är första gången jag är utan inkomst.
Första gången den 25:e varje månad inte betyder pengar.
Lite läskigt.
Men spännande.
Nu har jag haft två bra veckor i Luleå.
Och det räcker.
Längre än det här och jag börjar klättra på väggarna.
Jag fick mig också en weekend i Stockholm.
Med en timmes shopping på måndag morgon.
Jag hann med Monki.
That's it.
Spetströjan jag köpte har varit med i varenda moderepotage efter det.
Omedvetet inne. Som omväxling. Från medvetet ute.

Jag vet inte när jag kommer hem nästa gång.
Förhoppningsvis är det bara för att sova en natt innan vi åker vidare, mot varmare breddgrader.
Förhoppningsvis.

Nu ska jag packa ihop det sista och bege mig hem till min man, min katt och min plast-dotter.
Hurra!

Amor Omnia Vincit

One word.
One word.
On the phone.
Makes me happy.

One touch.
But one touch.
Directly.
Makes me ecstatic.

He's away.

"I will never get out of this world alive"

HA!
Fylle-inlägg är aldrig en bra plan.
Inte när man är nykter i alla fall.
Men nu är det en bra plan.
Jag är i Mariefred.
Vi har gjort stan idag.
Slottet i TVÅ timmar. Det var faktiskt helt fantastiskt.
Speciellt sveriges första toalett och teatern.
Där hade jag velat skådespela.
Grafiska huset. Bra konst. Eller ska man säga bra grafik. Jag vet inte.
Bra var det hur som helst.
Sen åt vi middag på uteservering i sommarvärme.
Den Irländska underhållningen hade extremt bra humor.
De spelade musik.
Men det bästa var allt de sa mellan låtarna.
Jag tror att jag och Thomas var de enda som uppskattade deras humor.
Jag blev attackerad av giftiga spindlar och mördar-tve-stjärtar.
Vilket fick mig att inse hur bra lappland är.
Vi har inte äckliga mördarmaskininsekter.

Nu ska du få veta Pridar.
Du är allt.
Den engelska. heta. musiker. tatuerade. killen.
Han ville att jag skulle vara hans.
Men jag är bara din.
Bara din.
Hör du det?
I turned him down. Big time.
För jag är redan spoken for och hooooked for life.
Vilket jag är med glädje.
Så länge jag är hooooked med dig.
Hör du det nu då?
Jag saknar dig lite för mycket.
Du är bättre än alla andra.
Du gör mig hel.
Töntigt?
Kanske.
Men det är sant.
And I'm proud of it!

Into the wild

Jag tror det är bäst att jag ser den om och om igen.
Det har blivit en del filmtittande, men inget slår vårat office-maraton.
Juno.
Varför har jag för mig att folk sagt att den inte var så bra.
Skärpning!
Det var ju helt underbara dialoger.
Nu lät jag kanske lite för töntig.
Men se den så förstår ni.
Precis sån humor är bra.

Nu har jag snart spenderat en vecka här "hemma".
Jag vet inte.
Det har varit bra. Men även tråkigt.
Jag har nog funderat alldeles för mycket.
Jag har också saknat min lilla familj alldeles för mycket.
Det är värst på kvällarna. När det börjar bli dags att gå och lägga sig.
Då saknas det något.
En spinnande Saba på bröstkorgen.
Varm hud och dina andetag mot min hals.
Sixten vid sidan av huvudkudden.
Det slår allt!

Imorgon åker jag.
Vi ses igen på måndag.

Spara & Sløsa

Jag har levt hela sommaren med 80 kr på kontot.
Jag trodde inte att det skulle gå.
Men det gør det.
Låter man bli att lyxa så går det.
Slutar man tråna efter allt man "måste" ha.
Då går det.
Men då ska man helst ha en fantastisk man som hjælper en.
Det har jag!
Kanske har det till och med varit bra.
Før jag har gått ner fyra kilo den hær sommaren.
Nu vet jag inte riktigt hur det har gått till.
Antingen ær det den strama ekonomin som har førsvårat inhandlande av onyttigheter.
Eller så ær det før att jag faktiskt gjort något.
De enorma trapporna på jobbet som jag går i minst en gång per dag.
Det høga och branta fjællet som jag bestigit tre gånger.
Plus en massa extra vandrande nær vi væl kommit upp.
Hur som helst.
Den hær sommaren har faktiskt varit bra.
Trots att vi suttit fast i Målselv.
Trots att jag varit ett vrak.
Trots allt.

Bjørk

One day it will happen
One day
One day it will all come true
And two suns ready to shine -only for you
I can feel it
One day it will all make sense

La casa fantom

Den lilla stenen i hjærtat som væxer sig større och større.
Jag førsøker att inte førstora upp det.
Men det gør jag ju alltid!
Jag førsøker att tænka positivt.
Men tænk om han aldrig kommer hem?!

Karlsøya var bra, meheget bra.
Men kallt som f.

Igår var jag så upprørd så jag sprang rakt in i ett træd!
Nu har jag ett sår i pannan.
Førutom att det gør lite ont så går det bra.
Det ser næstan lite coolt ut.

På fredag åker jag till lannis och på lørdag åker jag till luleå.
Nu har jag seriøs hemlængtan.
De sista dagarna på jobbet ær bara som ett stort hinder som håller mig borta från mitt mål.
Ett stort hinder som håller mig fast i Målselv.

Eftersom det hær ændå blev en massa små fragment av allt møjligt.
Lørdag 16 Augusti ska jag på bolagsstæmma i stockholm.
Avancerat. kanske lite før avancerat før mig.
Men ibland får man låtsas som att man hør hemma.
Och ibland funkar det.

Go Shorty

It's your birthday!

I lørdags fyllde Pridar år.
På fødelsedagar får man gøra vad man vill och han ville upp på fjællet.
Han hade bjudit in folk dit før att fira hans fødelsedag.
Jag trodde aldrig att nån skulle orka gå upp dit.
Men vi blev åtta stycken.
Och vi hade det hur bra som helst.
Till och med Felipe och Leo från Portugal (bor i tromsø) orkade upp.
Jag var meget imponerad.
Vilka fantastiska mænniskor.
Nu till helgen ses vi igen.
På Karlsøya.
Då kanske Roy också kommer.
Jag hoppas verkligen.
Det finns inget bættre æn att træffa mænniskor som man verkligen har utbyte av att umgås med.
Førresten, hur konstigt ær det inte att Chords ska spela på Karlsøya?

Vi har redan planerat in Boom om två år.
Då ska vi sælja smycken och leva livet.
Sen måste vi ta chansen att bli guidade genom hela Portugal av Felipe och Leo.
Se sånt man aldrig får se som turist.
Å, jag længtar redan!

Changing lanes

Nej vet du vad!
Jag visste att jag skulle hålla fast vid mina principer.
Men nej.
Nu har jag provat det dær med att vara social på jobbet.
Vilket innebær att det ær førsent.
Jag kan aldrig ta det tillbaka.
Nu kommer de hælsa, prata, skæmta osv. varje gång de ser mig.

Det hela børjade med en man.
Jag tror att han ær nån slags chef.
Jag tror att han ær lite ensam.
Han børjade prata.
Jag pratade tillbaka.
Efter att ha pløjt igenom samtalsæmnen som stenar, guldsmide, fiske och hur hans fru och min man har gemensamma intressen (på sin plats med lite partnerbyte kanske?) insåg jag att jag stått och torkat av samma byrå i en kvart.
Jag ær beviset før att det inte ær alla kvinnor som klarar att gøra två saker samtidigt.
Eller vænta.
Jag gjorde væl två saker samtidigt?
Men jag gjorde ju inte mitt jobb så effektivt som jag brukar.
Sen var det inget som kunde hålla mig tillbaka.
Jag for fram som en social-orkan och svepte med mig alla som stod i min væg.
Hur ska jag kunna reparera all den skada jag orsakat?
Helgen måste spenderas med att tænka ut en plan før hur jag ska slippa vara social i fortsættningen.

Hold your horses

Men vænta.
Det hænde ju något helt fantastiskt idag.
Pridar har haft missade samtal från ett nummer han inte kænner igen.
Han har provat ringa, men ingen svarar.
Så fick han ett mærkligt sms från den okænda mænniskan.
Efter att ha søkt på internet fick vi reda på att det var en mænniska av kvinnligt køn som bodde i nærheten av Oslo.
Mystiken tætnar.
Så imorse medan jag borstade tænderna ringde han upp.
Från det jag kunde høra så verkade som att han inte kænde igen personen i andra ænden av telefonen, men hon ville inte lægga på.
Så berættar han.
De har aldrig træffats, han vet inte vem hon ær och hon vet inte vem han ær.
Hon berættade visst att hon varit på jobbet och promenerade hem medan de pratade.
"Har du bil?"
Pridar har bil, ja, men du bor i nærheten av Oslo och vi ær i nord-norge.
Så om du vill ha skjuts hem från jobbet måste du stanna dær du ær och vænta i nåt dygn.
Pridar førsøkte flera gånger.
"Ja, det var mærkligt det hær, men det var trevligt att prata med dig iaf. Så får du ha det bra"
Men hon bara fortsatte.
Tillslut hade hon sagt.
"men du får gærna skicka sms du, så svarar jag"
HA!
Nu har han fått två sms från sin mystiska beundrarinna.
I det ena frågade hon vad Pridar gjorde och i det andra skrev hon vad hon lyssnar på før slags musik.
Pridar har fortfarande inte svarat och jag misstænker att han inte kommer gøra det heller.
Men varfør inte.
Hon kanske ær værldens mest fantastiska mænniska.
Inte så att han ska ta henne i stællet før mig.
Absolut inte.
Men de kanske kan bli brevvænner, eller vænta, smsvænner heter det væl i den hær tidsåldern.

Nu har jag, på ett vældigt omstændigt sætt, førklarat vad som sætter ett leende på mina læppar idag.
Pridar har en smskompis. hurra!

Ibland kan en løgn vara det finaste man har

Mina sociala studier har bytt form.
Lite.
Ær det inte fascinerande med folk som tar bilder av sig sjælv.
Ja, sjælvklart gør jag också det.
Och sjælvklart hoppas jag att jag blir snygg.
Men någonstans finns det væl en græns?
Det mest fascinerande ær nær folk børjar gøra egna modellposer.
I tron att det ser avancerat och proffsigt ut.
Men nej. Det blir så fel. Så fel.
Att anstrænga sig i timmar før att få en bild som ser avslappnad ut.
Så hær ser jag ut varje dag, vadå, har inte du tonvis med smink och ett fotoprogram som gør dig flawless nær du stiger upp på morgonen?
Det ær helt naturligt!
Vad hænder med værlden nær ett mærkesplagg blir det viktigaste?
Nu hoppas jag att ingen tar åt sig av det hær.
Det handlar inte om er.
Det gør det aldrig.

Egentligen hade jag något att sæga.
Men som vanligt blir jag før ivrig.
Istællet låter jag bara som en bitter och ful gammal kærring.
Men det kanske ær det jag ær, innerst inne?

Please don't. There is no need to complicate

Sociala studier. del 2.
Det ær intressant med de glada gubbarna på jobbet.
De ær alltid trevliga.
Næstan lite tvångsmæssigt.
De måste sæga hej varje gång vi støter på varandra.
Men de nøjer sig inte med det.
De måste sæga nåt mer.
De måste vara sociala.
Dærfør slutar det oftast med att de sæger uppenbara saker.
I tron att de ær trevliga och sociala.
Nær det mest bara blir jobbigt.
Och hade lika gærna kunnat førbli osagt.

"Så hær står du och stædar"
"Du stædar på du"
"Hittar du nån smuts?"

Nu ær det bara två veckor kvar på jobbet.
Eller, en och en halv.
Ungefær.
Jag ser fram emot mina två lediga veckor som ska spenderas i Luleå.
Det kommer bli fantastiskt.
Æntligen nog med tid før att kænna att jag hunnit med det viktigaste.
Jag vet inte om jag ska planera varje dag.
Så jag vet sækert att allt hinns med.
Eller om jag ska ta varje dag som den kommer.
Jag tror på det sista.
Planering och organisering ær væl knappast min grej.

Men først blir det Pridars fødelsedag på lørdag.
Och Karlsøyfestivalen som storartad avslutning.
Det ni!

Vad trodde vi egentligen?

Nu har det gått några dagar.
Kanske till och med en vecka.
Hær i Målselv tappar man grepp om tiden.
Speciellt nær du kan børja jobba "lite nær du vill".
Det enda jag behøver komma ihåg ær onsdag och fredagkvællar, nær det ska stædas på kontoret inne i stan.

Jag vet inte varfør jag låter det gå så længe mellan gångerna jag skriver.
Det betyder ju bara att jag måste hoppa øver en massa spænnande saker.
Istællet blir det bara trams.
Ha! Trams.
Det ær bæst att jag gør en liten lista med de saker jag funderat på.

1. Socialt spel.
Jag jobbar på någon annans jobb.
Nær jag stædar ær det alltid på någon annans arbetsplats.
Dærfør kænns det alltid som att jag stør nær jag kommer før att stæda.
Jag sæger egentligen inte så mycket.
Jag skjuter mest runt på min lilla vagn i tystnad.
Men det ær så jag vill ha det.
Det ær inte før att jag inte kan prata och vara social.
Det ær ett val jag gør.
Jag vill inte behøva førklara tusentals gånger varfør jag ær i Norge och jobbar, hur jag trivs i Norge, var jag kommer ifrån, vem jag ær osv.
Det var några jag børjade prata med førra året jag stædade.
De kontakterna har hållt i sig.
Vi pratar den hær sommaren också och det ræcker.
Men nu ska jag komma till det jag tænkte sæga.
Det ær så intressant att iaktta mænniskor. Det kan vara det bæsta som finns.
Jag brukar iaktta mig sjælv och hur jag beter mig i olika situationer.
På sjunde våningen dær jag stædar ær det lite trångt.
De ær oftast två-fyra personer som jobbar dær.
Nær jag kommer upp før trappan så ær det kanske en person som sæger hej, och jag sæger hej tillbaka.
Då har de andras samvete lættats. De blir så nervøsa nær jag kommer, de vill helst inte prata, men de vill inte vara otrevliga.
dærfør ræcker det med att en har sagt HEJ. Då har de i alla fall inte varit otrevliga.
Nær jag sedan moppar golvet så måste de stælla sig upp och dra undan sin stol.
Det ær alltid lika intressant hur vi får det att fungera på den lilla ytan, utan att sæga ett ord.
Men rent blir det.

2.Fjælltur.
Førra helgen lurade Pridar med mig på den galnaste powerwalken någonsin!
Det kændes som en evighet, vi gick och gick och gick, uppfør ett fjæll.
Tillslut gjorde det så ont i mina ben, det brænda i låren och det var en sista uppførsbacke kvar, så jag bet ihop, tog i med de sista krafterna och kæmpade mig upp.
Væl uppe sæger Pridar "ojdå, det var visst inte hær, vi måste gå lite till"
Sagt och gjort, vi gick i enochenhalv-jævla-timme till!
Men nær man fortsatte gå så gick det øver, værken och den brænnande kænslan, jag hade kunnat gå hem till Sverige.
Det værsta var nog myggen, som Pridar sa:
"och jag som trodde det var mycket mygg i lannavaara"
Men man vande sig vid surrandet och stickandet och kliandet.
Allt var vært det, nær vi kom fram till en heelt fantastisk plats.
Dær sov vi øver, fiskade och njøt.
Jag var vældigt noga med att sitta med ansiktet vænt bort från solen.
Eftersom ansiktet var helt nerkletat med myggolja kunde jag inte ha solkræm och min finska hud behøver solkræm.
Jag ær så extremt nojjig. Jag måste ha solfaktor trettio før att slippa rynkor och slippa brinna upp.
Men dær uppe på fjællet var det visst omøjligt att undkomma solens førrædiska strålar.
Jag brænde skiten ur mitt ansikte.
Før tillfællet ær jag, som resultat av sønderbrænningen, sjukt brun.
Men det børjar lossna bitar av mitt ansikte och snart ær jag mitt finska, vita, jag igen.
En reversed Michael Jackson!

3.Fjælltur. favorit i repris.
Nu ska hela hærligheten upprepas.
Ikvæll ger vi oss av.
En hel helg av fiske, agera buffè åt myggen, steka sønder næsta hudlager och ha den værsta møjliga træningsværken i dagar efteråt.
Men.
Jag blir ju brun, jag får den bæsta træning man kan tænka sig, jag får æta nyfångad fisk, somna till ljudet av ett vattenfall och glømma bort værlden nedanfør.

4.Min mamma har blivit pirat.
Før att gøra en lång historia någorlunda kort.
Nær jag var hemma i luleå sist så hade min mamma problem med sitt høgra øga.
Hon såg inte ordentligt och hade lite ont.
Alla sa vi att hon skulle gå till doktorn.
Men min mamma ær envis och gick inte till doktorn førræn i førra veckan.
Då fick hon veta att hon hade regnbågshinne-inflamation. æckligt och ont.
Hon hade faktiskt børjat få riktigt ont.
Av doktorn fick hon en remiss till øgonavdelningen i Sunderbyn.
Dit skulle hon en vecka senare.
Nu har hon varit dær -och i Umeå -och på operationsbordet!
Varfør ær lækare så extremt klantiga och sæmst?!
Regnbågshinne-inflamation my ass!
Hennes Næthinna hade lossnat och det var ett hål i den.
Så nu har de sytt ihop hålet, bytt ut linsen (før att hon børjat få gåstarr) och fæst næthinnan igen.
De kan bara garantera att hon får ledsynen tillbaka.
Mamma sæger att hon inte visste att man kunde ha så ont.
Synen kænns oviktig just nu, jag vill bara att hon ska slippa smærtan.

Så till något helt annat.
Jag vet att jag lovade att lægga upp bilder, men det tog sån tid!
Tid ær något jag inte har just nu. Så ni får hålla till godo med de hær:

My blueberry nights

Idag blev jag upphæmtad från jobbet av min man. han sa:
"jag har lagt undan lite klæder åt dig på rean, så vi åker och kollar"
VA?!
Vænta lite.
Min man hade alltså lagt undan klæder åt mig?
Gått i affærar, under rean och letat klæder till mig?
Ja, så var det. Fina klæder dessutom.
Så idag har han køpt mig två huvtrøjor, en skjort/blus, en t-shirt och en superfin klænning. Allt før 350 kr, inte illa.
Jag har också fått mig ett norskt telefonnummer.
Hær ær det; 40550295
Gløm inte att lægga till 0047 først om det rings från Sverige.
Så om någon har lust att ringa mig dyrt før att prata skit, gør det!

Sen var det ju det hær med att vara plast-mamma.
Sedan tisdag eftermiddag har vi varit barnfria, tack och lov.
Jag tycker om barn. tror jag.
Men jag har aldrig bett om att bli mamma.
Så det behøvdes en paus.
Æven om det gick vældigt bra mot slutet.
Vi blev helt enkelt "min pappa och min liina".
Vi var ut och fiskade, vi badade badkar, var på zoo, hade vattenkrig, målade dockskåps-møbler och hade en och annan høgljudd diskussion.
Janna kommer tillbaka nån gång under sommaren och det ser jag fram emot.
Så længe jag får en liten paus først!

Som vanligt ær det massor som borde skrivas, men jag har inte tid.
Två bananer och en yoghurt har jag ætit idag så nu ska jag ha mat!
Snart kommer det bilder.
Snart.

Nårvæj

Nu ær vi hær igen.
Med blandade kænslor.
Igår skulle jag ha jobbat sju-jævla-timmar.
Min chef hade bestæmt att jag skulle stæda øverallt, eftersom ingen har gjort det føre mig, så ska jag gå och rensa upp deras skit. Nej tack!
Hur som helst så hade han glømt læmna en viktig nyckel och en annan nyckel fungerade inte.
Dærfør blev sju timmar snabbt till två timmar.
Sen har han sjælv bestæmt att jag ska ta hela flygplatsen varje helg, men det var inte det vi hade bestæmt.
Så imorgon ær det jag som ringer och ær stenhhård.
Nej, jag tænker inte ta flygplatsen!
Men jag kan ju inte vara stenhård, så hur ska det hær gå?

Nu ær Pridars dotter Janna hær med oss.
Hon springer runt och ropar "Pappa min" heela tiden och hon har døpt om Sixten och Saba till "lilla och stora katte-mus".
Hon ær en vældigt bestæmd liten dam på 2,5 år.
Men Pridar svævar på moln och det verkar hon också gøra.
Inte så konstigt nær man inte sett varandra på næstan 2 år.
Jag skrev ett inlægg førut dær jag næmnde min skræck før att vara plast-mamma.
Att jag skulle vara bitchen som tagit deras pappa.
Men det verkar gå bra.
Jag blev ansiktsmålad med solskydds-stick, jag blev pyntad med blom-ørhængen och jag har fått gøra två fina frisyrer på det lilla vilddjuret.
Men.. Jag gillar inte helt de utstuderade blickar jag får nær Pridar ger mig en kram.
Då står hon brevid och førsøker få uppmærksamheten tillbaka.. PAPPA MIN!
Det ær kanske lite svårt att førstå varfør inte hennes mamma och Pridar kramas istællet.

Bæst att gå ut och kramas lite mer.

Det är så jag säger det!

Vi åkte in till Kiruna och festivalen i fredags.
Med rum bokat på vandrarhem och vantar nedpackade i väskan.
Det blev en riktigt bra kväll tillslut, även om jag var lite skeptisk.
Kiruna är knappast högt upp på min lista av favoritstäder.
Men med rätt sällskap (Pridar och Daniel) så blev det lyckat.
Festivalområdet var väldigt litet, så oavsett om man såg en konsert eller inte, så hörde man den.
Vi mötte upp Daniel när Amanda Jenssen spelade. Inte min favorit direkt, men hon var sjukt snygg i håret.
Sen öltält.
Efter det tog vi en snabbis med Nordman. I lågornas sken.
Mustasch blev en kort historia.
Sen öltätlt. igen.
Eftersom det var väldigt kallt i Kiruna-natten, tog vi en tur till våran bil och värmde oss med Jäger och skratt.
Det kändes som att vi alla var femton igen.
Efter det skyndade vi oss till Håkan Hellström och det var, otroligt nog, galet bra!
Vilken live-artist han är, 150% hela tiden.
Men jag höll mig i skinnet, även om jag gärna ville ställa mig med småflickorna som stod och skrek och grät. För att bli en av dom.
Sen spårade kvällen ut lite.
Eller mitt sällskap spårade ut.
Vilka fyllisar. Men roligt hade vi!
Jag sprang mellan öltältet och The Hives, blev haffad av två galna killar som drog med mig in i deras lilla Hives-dyrkande-frenetiskt-uppochner-hoppande grupp.
Som tur var hann jag slita migg loss innan vakterna (som för övrigt var sjukt nazi) attackerade.
Tusen tack min fina man och min fina vän för att ni förgyllde min fredag!

Det känns som att jag har en massa små, fantastiskt roliga historier att berätta om kvällen, men det får jag ta senare.
Samtidigt som jag lägger upp lite bilder.
Då blir det även bilder på de tre, nya, underbart fina, par örhängen jag fick av Pridar på lördagen.
Han vet hur han ska göra mig lycklig.
Nu ska jag gå och göra honom lycklig!

The flight of the conchords

Världens bästa tv-serie.
Eller så kanske jag bara är lite nyförälskad.
Deras show var bra iaf.
Serien verkar också grym.

Jag och Pridar funderar på att åka bort till helgen.
Det blir något väldigt exotiskt och spännande.
Kirunafestivalen!
Jag vet inte ens vilka som spelar.
Men det hade varit skönt att komma bort lite.

Snart åker vi till Norge och där väntar min städvagn på mig.
Det ska bli kul att åka till Norge igen, men jag hade ju lovat mig själv att aldrig mer städa som jobb!
Men måste man så måste man.
Det är ju faktiskt bra betalt och bara 4,5 timmar per dag.
Så jag får en massa tid varje dag att ha sommarledigt på.

Nu ska jag hem och vårda mina stackars fingrar som jag skurit sönder i slververkstaden.

Trasselsudd

Nu känns det som att jag fått lite ordning på kaoset i mitt huvud.
Det handlar helt enkelt om att göra ett val och stå fast vid det.
Ge det en ärlig chans.
Om det inte skulle gå vägen får jag helt enkelt ta det då.

Födelsedagen var den sämsta någonsin.
Men de verkar bara bli sämre och sämre.
Det blir aldrig som när man var liten.
Aldrig.
Att jag var ensam kan ju ha gjort sitt.
Att jag hade tonvis av plugg kan också gjort sitt.
Telefonen ringde och lät i ett.
Jag kan inte bestämma mig för om det är jobbigt eller bra.
Det är bra att så många kommer ihåg en.
Men det är jobbigt att behöva prata när man helst vill sjunka genom jorden.

I natt kom lille Sixten tillbaka!
Han har varit ute i två veckor och jag har knappt sett honom under den tiden.
Så igår när jag stod på balkongen kom han smygande runt husknuten.
Jag överraskade honom, så han blev lite rädd först och ville springa tillbaka till skogen.
Men när jag började prata och han märkte att det var jag. Då sa han att han ville komma in.
Sagt och gjort.
Han höll mig sällskap hela natten.

Jag kommer nog sakna dig.
Men det går ju, som sagt, över.

Ett år senare.

Nu är det dagen med stort D.
Min dag, min alldeles egna dag.
Hur känns det då?
Det känns inte alls.

Vad gör man när hela ens liv vänds upp och ner på några dagar?
När man har ens framtid i sina händer och kan gå antingen höger eller vänster.
Vänster är tryggt och varmt.
Höger är spännande men otryggt.
Jag är sämst. visste ni det?

Nu ska jag gå och vara sämst lite till.
Men helst vill jag sätta mig i bilen och bara köra.
Du vet.
Bara köra.

Home sweet home?

Det känns som att det har hänt så otroligt mycket.
Jag vet inte ens var jag ska börja.
Även om det är mest småsaker, men slår man ihop dem så blir det stort!

- muntliga presentationen på examensarbetet är gjord!
- lägenheten i lannis har blivit fin
- jag kanske ska få galet bra betalt för jobb i norge
- etiopien, usa, hoppas!
- har funderat på att söka stipendier
- har funderat på att söka till guldsmedsskola i köpenhamn
- träffade elin på arlanda!
- egentligen har jag tagit examen, men inte på riktigt, ännu
- jag är hemma i luleå
- jag har varit i en poliskontroll, för första gången
- farmor har fyllt åttio
- på fredag den 13:e fyller jag år!

Varför blir jag konstant besviken på folk?
Har jag ovanligt höga förväntningar, eller är det bara så att alla fastnat i en massa tråkiga ramar och regler?
Jag hoppas att jag får träffa en vän imorgon, som jag inte sett på länge, och jag hoppas att han inte gör mig besviken.. jag hoppas att han står fast vid det han alltid har gjort.
Varför ska man behöva vara någon annan än den man är, bara för att man "inte passar in"?
Folk ska vara så pretentiösa och anstränga sig hela tiden, sjukt osexigt och tråkigt.
Varför inte bara vara den man är, oavsett om man är en medelmåtta eller världens bästa?
Alla har brister så varför försöka dölja dem?
Låtsas man vara någon annan så kommer det ändå fram, förr eller senare.

Nåja, nu ska jag sluta predika.
Igår träffade jag Marie, Jocke, David och Daniel igen.
Jag, Jocke och David var på dagisgården och "spelade" fotboll.
Så skönt med människor man kan vara ful med, utan att nån bryr sig.
Igår fick jag också träffa syskonen, alltid lika bra.
Men Lillan har jag lyckats missa hela tiden, eller är det hon som missat mig?
Sissi skulle inte komma till Luleå, typiskt!
Jag hoppas att Fanny jobbar imorgon så kan vi kramas och välja ut ett läppstift till mig.
Har planerat att vara fin på min b-day, även om jag kommer sitta ensam i lannis med en massa plugg.

Varför var stan full av studenter i natt?
(För att återkomma till det med att bli besviken på folk, eller snarare förbannad)
Jag hade åtminstone vett nog att hålla mig ifrån stan, så allmänheten slapp mitt härjande.
Men det har tydligen inte vissa andra.
Bäst var killen som somnade på Daniels axel, även om han inte var en student.
Men han tillhörde säkert den skaran av äldre killar som går ut på studentdagen varje år, i hopp om att hitta sig en stupfull liten tjej att ta med hem.. eftersom de inte kan få tjejer i sin egen ålder.

Jag är visst lite bitter.
Men det är säkert för att jag saknar min bebe!
Allt för mycket.
När lannavaara känns lockande, då är det illa.

le chip

Till slut kom jag fram till skåne!
Men det kändes som en evighet av väntan och resande.
Flyget från Arlanda till Sturup blev självklart inställt och jag fick ta ett senare flyg.
Men jag fick något för det, eftersom SAS är så generösa så fick jag 75 kronor i ersättning, vad ska jag göra med så mycket pengar?!
Jag passade på att titta på människorna som sprang runt på flygplatsen.
Det finns inget bättre än att iaktta folk, med risk för att verka lite creepy!
När jag gick runt en sväng och iakttog såg jag plötsligt någon som såg bekant ut, så jag tittade lite mer och funderade på var jag kände igen killen ifrån.
I samma ögonblick som han tittar på mig och våra blickar möts inser jag att det är chippen!
(Christian Wilhelmsson från svenska landslaget i fotboll)
Så nu är jag en stalker också.
Jag stod inte kvar tillräckligt länge för att se vilken slags blick han gav mig.
Men jag försöker övertyga mig själv om att vi hade ett litet moment.
Att han helt plötsligt såg mig, kvinnan i hans liv.
Om han bara hade varit en vanlig kille, gjort slut med sin supermodell-flickvän och flyttat till lannavaara, då hade det kunnat bli vi.
Ha, eller hur!
Han tyckte väl att jag var läskig och obehaglig när jag stod där och stirrade på honom, i ett desperat försök att komma på var jag hade sett honom förut.

Sen blev jag utsatt för en stalker.
Det är sant.
Jag blev utsatt för en stalkerkändis.
Stefan, den blonde, hårfagre pianisten från "Så ska det låta" förföljde mig på arlanda!
Han hade söta glasögon på sig.
Men jag tror väl inte att han förföljde mig, han skulle säkert bara köpa en pocketbok han också.

Nåja, jag kom fram tillslut.
Kom fram till sommaren.
Igår var vi i Malmö, åt middag på uteservering och gick på vernissage.
Fantastiskt, men jag var så sliten efter resan.
Nu sitter jag med Jessica i hennes skola.
Som för övrigt kan vara en av de finaste skolorna jag varit i!
Det är enorma salar med takbjälkar och fönster överallt.
Fullt av äppelträd längs med infarten till skolan.
Snart ska vi ut i parken här och äta lunch i solen.
Ikväll är det "Grisen".
Det är så de kallar den stora festen.
En vegetarian på grisfest, det känns bra.
Jag återkommer när mitt fräkniga och solbrända jag återvänt till kylan och lannis.

Breakdown

Som rubriken/titeln antyder så har jag drabbats av panik.
Panikattacker, ångestattacker eller vad man nu vill kalla det.
Skolan är lite för mycket just nu.
Den 16 juni skriver jag foundation, vilket innebär att jag ska kunna en massa hundra sidor på engelska. All grundfakta om ädelstenar ska finnas i mitt huvud till det datumet.
Helt omöjligt.
Den tredje juni har jag muntligt framförande av mitt examensarbete.
Också det helt omöjligt.
Ett smycke i form av en kanin med en infattad sten ska bli färdigt till Ylvas kusins konfirmation.
Ett smycke ska bli färdigt till farmors 80 års-dag.
Vilket ska jag prioritera?
Jag stressar upp mig tills jag inte kan andas och när jag insett att jag är sämst i världen på ädelstenar kan jag sakta börja kippa efter andan igen.
Men jag är ju inte sämst!
Jag är ganska duktig.
Det är bara all press jag lägger på mig själv som förstör.
Varför blir det alltid så.
När jag behöver fokusera som mest blir jag fem år gammal.. "jag kan inte, jag vill inte, det går inte".
Men det är faktiskt galet mycket som ska in i huvudet.
Alla exakta ord och beskrivningar.
Hur ska det få plats i mitt huvud som är fullt av en massa annat?

Jag vill göra roliga saker.
Jag vill pyssla.
Jag vill göra smycken.
Slipa stenar.
Fixa i lägenheten.
Leka med Sixten.
Se alla säsonger av Nip/Tuck.
Prata skit med Sussie.
Finnas där för mina vänner som har det svårt.
Vara världens bästa flickvän.
Hitta mig själv.
Jag vill ha ett liv helt enkelt.

Istället förvandlas jag till ett vandrande nervvrak.
Hur ska jag kunna njuta av min skåne-semester när jag har så mycket som ska göras?

Nej, nu tar jag och rycker upp mig.
Det är bara jag som kan få det att fungera.
En sak i taget, är det inte så man säger?
Den första saken jag ska ta tag i är kaninhänget som ska bli färdigt idag.
Sen ska jag gå hem och berätta för min man hur fantastisk han är.
Och sist men inte minst, ska jag gräva ner mig bland alla böcker och njuta av att jag får lära mig en massa spännande saker som de flesta inte kan något alls om.
Det låter som en plan.

Skaune

Den 22 maj byter jag ut lappland mot skåne, skönt!
En weekend hos Jessica är nog rätta uppladdningen innan allvaret sätter igång.
Förhoppningsvis så åker kusin Heli också ner, då blir vi alla tjej-kusinerna på plats för att göra skåne osäkert.
Jessica läser till landskapsarkitekt, om jag har förstått det rätt.
På samma skola går Marias syster och kusin.
Maria går i min klass.
Världen är liten!
Som om inte det vore nog så ska Maria också ner till skåne då.
Vi ska nämligen på samma fest som skolan där nere har.
Förra året var det visst kring 500 pers på festen.
Det är nästan fyra gånger så många människor som det bor i Lannavaara.
Jag kommer gå vilse, tappa bort mig, vara underhållning med min norrländska dialekt och en massa annat som hör till.

Valborg var bra.
Mer än bra, Marie, Jocke och David var här.. äntligen!
Jocke sjöng till och med på baren.
Synd att de bara var här två dagar, alldeles för lite.
Men vad är det man brukar säga?
Underbart är kort.

Skooteri

Jag fyndade lite på loppisen, men det var inte så bra som det brukar vara.
För totalt 20 kronor köpte jag det här:
En burk med asiatiska motiv (inte en massa kina-tecken och sånt. please!) att ha te i.
En blå kanna med fem tillhörande muggar (jag upptäckte i förra veckan att vi inte har en enda kanna i hela huset, men nu är det fixat).
Ett litet koalabjörns-mjukisdjur, som Sixten härjat loss med i helgen.
Fem böcker:
Greven av montecristo, i två delar.
Det osynliga barnet av Tove Janson.
Djurens sjätte sinne.
Att ha katt.
Och sist men inte minst, en stor handbok i fotografering.

Så fort jag har pengar ska jag skaffa mig en digital systemkamera.
Det går inte ens att jämföra med kameran jag har nu.
Tänk vilka bilder man kan ta på sina smycken!

I lördags var bjöds vi på skotertur.
Inte ett moln på himlen och stråålande sol!
Massor av skotrar, barn, hundar och solbrända kinder.
Här kommer lite bilder.











Luna är en av Perelof och Sussies hundar.
Perelof påstår att det är Luna som är urhunden, modern till alla hundar.
Kan det vara så att han försöker göra Luna till en manligare hund än vad hon är?
Jag tror att Luna är en katt.
Luna är kaxig, ettrig, inte rädd för någon annan hund (även om de är tio gånger hennes storlek), men hon är lite rädd för att åka skoter -hon skrek!
Jag misstänker att Luna är förälskad i Sixten.
Hur som helst, här kommer ett Luna-special.










Jag vet, jag ska försöka skärpa mig.

be itch

Det händer massor hela tiden.
Varje dag är det något som borde skrivas in här i bloggen.
Men som jag sagt tidigare; vi har inget internet!
It's driving me crazy.
Helt ärligt -jag klarar mig utan tv, men inte internet.

Men jag vet hur det brukar bli.
Timmar som försvinner framför datorn utan att man gjort något vettigt alls.
Men! Den behövs ju till allt viktigt.
Mail, kontakt med omvärlden, blogg, facefuck, skolarbeten och uppdatering om vad som händer utanför den här lilla bubblan som kallas lannavaara.

Idag klockan tre är det loppis på sameskolan.
Våran nya lägenhet ligger mittemot sameskolan.
De åren jag bott här har jag alltid varit sist till loppisen och fått med mig de urskrapade resterna.
Jag har missat alla fynd man faktiskt kan göra.
Mest irriterad är jag över alla fina gamla skolkartor och tavlor som någon annan, lycklig jävel, fått med sig.
Men det här året tänker jag stå utanför dörren kvart i tre, i sann lannavaara anda, och vänta.
Att-leta-efter-lista:
Fantastiska drömfångare som barnen på sameskolan gjort
Gamla skolkartor och tavlor (det här året är det min tur!)
Gamla böcker
Dukar eller tygbitar
Lampor
Sen ska jag givetvis sitta och dricka kaffe och äta våfflor med alla tanter och farbröder som delar min passion för loppisar.

Mitt hår har fått sig en rejäl make-over.
Det var ett tag sen det blev färdigt, men jag har glömt att nämna det.
För mig är det en enormt stor skillnad, eftersom jag känner mig som en annan person.
Eller, kanske är det mest det att folk tittar på mig med helt andra ögon än tidigare.
Jag ska väl också få göra lite tonårsrevolt (bättre sent än aldrig).
Så fort jag får tid, just är jag upptagen med examensarbete och foundation, ska jag lägga upp bilder.

Våren har kommit hit.
Strålande sol och snö som smälter på taken.
Vardagen börjar se lite ljusare ut och jag har faktiskt fått tillbaka hoppet om att jag kan lyckas.
Som det blev sagt under ett samtal mellan mig och Elina:
"Vi är vackra, självständiga, unga kvinnor med världen vid våra fötter..
varför njuter vi inte mer av livet?"

homsekos

Det är lika glest mellan inläggen som vanligt.
Men vi har ju inget internet!
Då är det faktiskt inte så konstigt.
Snart kanske vi får in internet i nya lägenheten och då blir det helt andra bullar..

Just nu sitter jag mitt i flyttkaoset hos Perelof och Sussie.
De ska flytta in i lägenheten under oss vilket är hur bra som helst.
Tre ursöta hundar och två superbra människor, det kan ju knappast bli bättre!
Nu ska vi bara försöka, på något omisstänkt sätt, ta död på gubben som bor under oss, då blir det värsta studenthuset.
Nej, förlåt, det kändes hemskt att ens, tänka tanken.
Han är ju en fin, halvdöv gubbe som tycker att vi är världens bästa grannar.

Förresten, på två dagar har jag nästan gjort färdigt ett armband.
Det kommer bli skitbra. Äntligen något som går bra.

Nåja, nu har jag inte tid att sitta här, när de andra flyttar grejer för fullt.
Tänkte bara göra en snabb uppdatering, kanske en något ointressant en, men vad gör det om hundra år när allting kommer kring?

Livstecken från Lappland

Jag har som vanligt bojkottat melodifestivalen, men man kommer aldrig undan helt.
Förra helgen åt vi tacos med tjejerna i ettan, då stod deras tv på och självklart var det melodifestivalen.
Tack och lov så var det älskade Björn Gustavsson jag fick se.
Eftersom vi inte haft tv på evigheter har jag missat hans bravader i parlamentet.
Men nu fick jag se den bästa låten i hela tävlingen.
"du är brödet man vill sätta korven i"
Jag vet, men jag kan inte låta bli.
Som om det inte vore nog.
Andra chansen är i Kiruna. hjälp!
Carola, E-type och en massa andra fantastiska människor kommer, vem vill missa det!?

Nyss var jag och kollade mitt saldo.
Jag brukar alltid hålla tummarna och hoppas att jag har en massa pengar som jag inte visste om.
Hoppas att någon vänlig själ fört över sin förmögenhet till mitt konto.
Ibland verkar det som att någon hör min bön.
Det var visserligen inte en förmögenhet.
Men det var den efterlängtade milersättningen från Luleå-jävla-tekniska-skit-universitet.
Sådär ja.

Den här helgen är det Lannavaara Winter Open på guldgrävarens bar.
Massa tomtar, guldvaskning, diamantvaskning och öl.
Det är så fint att bo i Lappland...

Jag måste erkänna att lappsjukan har drabbat mig.
Indien, Dominkanska republiken, Mexico, Etiopien, var som helst där solen skiner och där ingen pratar samiska, finska, svenska eller något som helst nordiskt språk.
Dit vill jag.
Men planen är att åka till USA så fort vi får råd.
Då ska Pridar hälsa på sin fina dotter och jag ska köpa en fasettmaskin.
Men Star och mannen jag ska köpa maskinen av bor i helt olika delar av landet.
Det innebär att jag ensam ska vara i New York, ta mig till mannen med fasettmaskinerna (Stephen, som vann andra pris i bästa fasettslipade sten!) och sedan på något sätt ta mig till dit Pridar är.
Jag kommer känna mig så otroligt liten, men det kommer bli ett äventyr!
Om vi får råd alltså, men det löser sig väl...
Bara jag håller tummarna riktigt hårt och tillräckligt länge.

Spilonk

Oktober?!
Var det verkligen i oktober jag skrev sist?
Nåja, mycket har hänt och mycket händer.

Det som egentligen är anledningen till att jag (äntligen) skriver igen är;

Heath Ledger.

Det är värre än prinsessan Diana och Anna Lind tillsammans.
Det är värre än värst.