Sweet Sixteen

Det är som en klump i magen.
Den gör så ont.
Om man inte tänker på det så växer den sig större och större.
När man tänker på det så exploderar den.
Och för varje gång man låtit bli att tänka på det.
Har den hunnit växa sig dubbelt så stor.
Så nästa gång man tänker på det gör det dubbelt så ont.
Förstår du?
Men jag kan inte tänka på det.
Jag måste tränga undan det.
Men det är ju mitt barn.
Hur ska man kunna andas?

I övrigt.
När det inte är lika dramatiskt som ovan.
Är livet bra.
Folk börjar komma tillbaka.
Nyss var det stor folksamling här ute.
Alla skulle hälsa på alla.
Sen ska man ju hinna med.
Hur har du haft det i sommar?
Vad har du gjort?
Hur känns det att vara tillbaka?
Och allt det där.
Men det är väl det som är charmen.

Nu hinner jag inte mer.
Saker ska göras och livet ska levas.

Lannavaara -extended version.

Jag fick ett A på Foundation!
Från ett C till ett A.
Jag är mer än nöjd.

Idag åker jag tillbaka till Lappland.
Men jag längtar.
Jag längtar efter Pridar.
Jag längtar efter våran lägenhet.
Jag längtar efter Saba och Sixten.
Jag längtar efter mitt liv.

Det är första gången jag är utan inkomst.
Första gången den 25:e varje månad inte betyder pengar.
Lite läskigt.
Men spännande.
Nu har jag haft två bra veckor i Luleå.
Och det räcker.
Längre än det här och jag börjar klättra på väggarna.
Jag fick mig också en weekend i Stockholm.
Med en timmes shopping på måndag morgon.
Jag hann med Monki.
That's it.
Spetströjan jag köpte har varit med i varenda moderepotage efter det.
Omedvetet inne. Som omväxling. Från medvetet ute.

Jag vet inte när jag kommer hem nästa gång.
Förhoppningsvis är det bara för att sova en natt innan vi åker vidare, mot varmare breddgrader.
Förhoppningsvis.

Nu ska jag packa ihop det sista och bege mig hem till min man, min katt och min plast-dotter.
Hurra!

Amor Omnia Vincit

One word.
One word.
On the phone.
Makes me happy.

One touch.
But one touch.
Directly.
Makes me ecstatic.

He's away.

"I will never get out of this world alive"

HA!
Fylle-inlägg är aldrig en bra plan.
Inte när man är nykter i alla fall.
Men nu är det en bra plan.
Jag är i Mariefred.
Vi har gjort stan idag.
Slottet i TVÅ timmar. Det var faktiskt helt fantastiskt.
Speciellt sveriges första toalett och teatern.
Där hade jag velat skådespela.
Grafiska huset. Bra konst. Eller ska man säga bra grafik. Jag vet inte.
Bra var det hur som helst.
Sen åt vi middag på uteservering i sommarvärme.
Den Irländska underhållningen hade extremt bra humor.
De spelade musik.
Men det bästa var allt de sa mellan låtarna.
Jag tror att jag och Thomas var de enda som uppskattade deras humor.
Jag blev attackerad av giftiga spindlar och mördar-tve-stjärtar.
Vilket fick mig att inse hur bra lappland är.
Vi har inte äckliga mördarmaskininsekter.

Nu ska du få veta Pridar.
Du är allt.
Den engelska. heta. musiker. tatuerade. killen.
Han ville att jag skulle vara hans.
Men jag är bara din.
Bara din.
Hör du det?
I turned him down. Big time.
För jag är redan spoken for och hooooked for life.
Vilket jag är med glädje.
Så länge jag är hooooked med dig.
Hör du det nu då?
Jag saknar dig lite för mycket.
Du är bättre än alla andra.
Du gör mig hel.
Töntigt?
Kanske.
Men det är sant.
And I'm proud of it!

Into the wild

Jag tror det är bäst att jag ser den om och om igen.
Det har blivit en del filmtittande, men inget slår vårat office-maraton.
Juno.
Varför har jag för mig att folk sagt att den inte var så bra.
Skärpning!
Det var ju helt underbara dialoger.
Nu lät jag kanske lite för töntig.
Men se den så förstår ni.
Precis sån humor är bra.

Nu har jag snart spenderat en vecka här "hemma".
Jag vet inte.
Det har varit bra. Men även tråkigt.
Jag har nog funderat alldeles för mycket.
Jag har också saknat min lilla familj alldeles för mycket.
Det är värst på kvällarna. När det börjar bli dags att gå och lägga sig.
Då saknas det något.
En spinnande Saba på bröstkorgen.
Varm hud och dina andetag mot min hals.
Sixten vid sidan av huvudkudden.
Det slår allt!

Imorgon åker jag.
Vi ses igen på måndag.

Spara & Sløsa

Jag har levt hela sommaren med 80 kr på kontot.
Jag trodde inte att det skulle gå.
Men det gør det.
Låter man bli att lyxa så går det.
Slutar man tråna efter allt man "måste" ha.
Då går det.
Men då ska man helst ha en fantastisk man som hjælper en.
Det har jag!
Kanske har det till och med varit bra.
Før jag har gått ner fyra kilo den hær sommaren.
Nu vet jag inte riktigt hur det har gått till.
Antingen ær det den strama ekonomin som har førsvårat inhandlande av onyttigheter.
Eller så ær det før att jag faktiskt gjort något.
De enorma trapporna på jobbet som jag går i minst en gång per dag.
Det høga och branta fjællet som jag bestigit tre gånger.
Plus en massa extra vandrande nær vi væl kommit upp.
Hur som helst.
Den hær sommaren har faktiskt varit bra.
Trots att vi suttit fast i Målselv.
Trots att jag varit ett vrak.
Trots allt.

Bjørk

One day it will happen
One day
One day it will all come true
And two suns ready to shine -only for you
I can feel it
One day it will all make sense

La casa fantom

Den lilla stenen i hjærtat som væxer sig større och større.
Jag førsøker att inte førstora upp det.
Men det gør jag ju alltid!
Jag førsøker att tænka positivt.
Men tænk om han aldrig kommer hem?!

Karlsøya var bra, meheget bra.
Men kallt som f.

Igår var jag så upprørd så jag sprang rakt in i ett træd!
Nu har jag ett sår i pannan.
Førutom att det gør lite ont så går det bra.
Det ser næstan lite coolt ut.

På fredag åker jag till lannis och på lørdag åker jag till luleå.
Nu har jag seriøs hemlængtan.
De sista dagarna på jobbet ær bara som ett stort hinder som håller mig borta från mitt mål.
Ett stort hinder som håller mig fast i Målselv.

Eftersom det hær ændå blev en massa små fragment av allt møjligt.
Lørdag 16 Augusti ska jag på bolagsstæmma i stockholm.
Avancerat. kanske lite før avancerat før mig.
Men ibland får man låtsas som att man hør hemma.
Och ibland funkar det.