12.01.2009

Vilse i pannkakan

Det var det en gång en kvinna som sa att jag var.
Men jag känner mig inte lika vilse längre.
Med viss lättnad ser jag folk runt omkring mig som har det värre.
Jag vill hjälpa och vara övermäktigt vis.
Men mina visdomsord vill du inte höra.
Så jag skriver de kanske här. Ja.
Var försiktigt. Det är elden du leker med.
DU är värd att bevara. Förstör dig inte.


Så var det då dags för den där julen igen.
Jag har blandade känslor inför julen.
Julpynt har aldrig varit min grej.
Men jag har har kompromissat och valt julpynt som passar mig.
Lite mys vill man ändå ha?
Pepparkakor, saffran, julmust, julskinka, glögg och allt det där.
Det är förjävla äckligt.
Men istället för att äta och dricka det som man ska.
Gör jag julen till en tid när jag får äta och dricka allt som jag tycker är gott.
Jag har lite ångest för alla ensamma människor.
Som blir smärtsamt påminda om deras ensamhet så här kring jul.
Jag vill bjuda hem alla till mig. Kom vettja!

I lördags var jag sminkmodell åt make up store.
Jag har sällan kännt mig så larvig.
Svårt att ta mig själv på allvar.
Men teater kan jag lite.
Så jag spelade en roll och då blev det faktiskt otroligt roligt.
Få njuta av fixat hår, sminkat ansikte och stor klänning.
Stå i ljuset och låta alla titta på mig.
Det såg ut så här: