kattnatt

Som vanligt.

Klockan är kvart över ett.

Jag ska åka på torsdag. Tekniskt sett imorgon.

Innan det ska jag hinna med en massa.

Städa hela huset.

Träffa. Elina, Fanny, Jessica, Marie och lillan.

Se när teatern repar, träffa Mika och få bensin.

Handla upp matförråd, för att behöva spendera så lite som möjligt i Norge.

Packa för en månad.

Fixa present med tillhörande kort.

Som vanligt.

Sitter jag här och gör allt annat än det jag borde göra.

Jag vet inte ens när jag måste börja köra för att hinna dit i lagom tid.

Jag vet inte ens hur jag ska köra för att hitta dit.

Det bådar inte gott.

Jag arbetar inte bra under sådan här slags stress.

Inom mig löper paniken amok och på utsidan händer inget alls.

Verkligen inget alls. Jag bli snarare apatisk.

Men apati är iaf. ett tillstånd jag kan hantera.

Istället för att ta tag i alla måsten så har jag besvärat min katt.

Försökt övertyga henne om att hon visst vill posera med mig.

Motvilligt gick hon med på några kort och Per Idar fick sig en natthälsning från Luleå.