I got hit by a train.

Det var första gången jag åkte tåg hem.
Jag hade, som tur var, Sussie som sällskap.
Resor ger mig panik.
Jag tror alltid att något ska gå fel.

Vi drabbades av astma pga av kärleksparet som hade badat i parfym.
Vad är det man vill dölja med så mycket parfym?
Så var det hundtanten som hade en väska full med porslin med sig.
Jag skapade en märklig relation med konduktören.
Han var lite bitter, stressad och medelålders.
När vi skulle på tåget i Kiruna såg jag att det fanns en Luleå-vagn och en Stockholms-vagn.
Jag ville sitta med Sussie i Stockholms-vagnen så jag frågade konduktören om det gick bra.
-Ja, bara du byter innan vi kommer till Boden.
Sen när konduktören kom för att kolla biljetterna frågade han var jag skulle åka.
-Luleå.
-Då måste du byta vagn innan vi kommmer till Boden... var det dig jag pratade med tidigare?
Eftersom jag oroar mig för mycket började jag fundera på hur jag skulle veta att vi närmade oss boden?
Var det jätteviktigt att jag var i rätt vagn innan vi kom till Boden, eller räckte det med att byta när vi var i Boden?
Jag blev lite lugnare när jag insåg att de ju ropar ut när man närmar sig en station.
Ändå var jag tvungen att stoppa konduktören när han gick förbi.
-Hinner jag byta vagn om jag går när ni ropar ut att vi närmar oss Boden?
-Ja.
När det var dags gick konduktören till och med förbi mig, stannade och sa att nästa station var Boden.
Så jag skyndade mig med alla mina väskor genom restaurang-vagnen.
Där vid kassan stod konduktören igen.
Han som jobbade i kassan sa plötsligt till mig.
-Luleå-vagnen är ditåt
Så pekade han åt fel håll, det håll jag redan kom från.
Då svarade konduktören.
-Hon ska med mig!

Hur kunde han i restaurang-vagnen veta att jag skulle till Luleå?
Hade konduktören pratat om mig?
Var konduktören kär i mig?
Var jag kär i konduktören?