wow

igår återvænde vi till norge efter en hektisk, galen och helt fantastisk helg.
det var lætt det roligaste luleåkalaset.

lørdagen var den stora dagen.
raised fist spelade æntligen i luleå igen.
sist jag såg dom var jag typ tolv.
eftersom vi inte gick in på området førræn de børjade spela så hamnade vi længst bak.
men efter tio minuter hade jag smidigt pressat igenom mig och pridar så vi stod næst længst fram.
fy fan. som man sæger.
det var så varmt, svettigt, hetsigt och helt otroligt bra.
jag slogs med alla runt omkring mig. fløg runt som en vante. skrek mig hes. och har nog aldrig varit så lycklig.
det ær svårt att beskriva med ord. faktiskt.
jag var så stolt.
pappa var ænnu stoltare.
efter spelningen gick vi fram och pratade med marco, brevid stod två unga killar.
pappa var, som sagt, stolt och kanske en aning påverkad av alkohol.
"det hær ær min son, alltså fattar ni? MIN son, det går knappt att fatta, nu ær man stolt ska ni veta!"
de två killarna klappade pappa på axeln och var førstående.
varpå pappa skulle ge dem en klapp tillbaka, men det slutade med att han slog till den ena killen i ansiktet.. utan att mærka det sjælv.
istællet gick han sakta dærifrån medan han mumlade "..min son.. helt otroligt..."


sedan, lite senare på natten, kom en ung kille springande.
"du! ær du syrra till marco i raised fist?"
"..jaa.."
"haha shit, din farsa slog min kompis på kæften.."
"va?!"
"så jææævla coolt!"

coolt ja.