Pierra

Det ær svårt att førstå hur man lyckas med det vi lyckades med i helgen.
Før tillfællet ær det en alldeles før lång historia før att jag ska orka ge mig in på den.
Jag ær væl inte direkt kænd før att kunna gøra en lång historia kort.
Om något så blir den bara længre, men den kommer så småningom.
Jag tænkte bara få sortera bort lite funderingar.

Alla gør någon slags revolt hær i livet.
Det vanligaste ær væl tonårsrevolt mot førældrarna.
Jag har funderat længe på vad min tonårsrevolt var.
Nog finns det många væl bevarade hemligheter som mina førældrar aldrig ska få veta något om.
Men tonårsrevolt handlar væl mer om att gøra något helt øppet, något som man vet gør ens førældrar førbannade.
Min revolt kom lite før sent før att kallas tonårsrevolt.
Och det var væl aldrig meningen att gøra mina førældrar førbannade.
Men jag ønskar att jag hade kunnat se min mammas ansikte den dagen hon fick mitt samtal.

"Du mamma, jag kanske har någon med mig nær jag kommer hem till helgen"
"Jaha.. vænta, menar du någon som du ær kær i?"
"Ja, det kan man væl sæga, Per Idar heter han"
"Hahahahahaha, ær det en same?!"
"Han kommer från norge, men han ær faktiskt halv-same"
"Ær han NORSK? hahahaha"
"Ja och han ær ganska gammal.."
"Ha ha.. jaha.. hur gammal då?"
"Eh, ja, trettiofyra"
"VA?!"
"Ja och så ær det nåt mer"
"jaha.."
"Han ær gift..."
"VA?!"
".. och har två barn"
"Næhæ.. sluta, sluta.."
"Och det var faktiskt nåt mer också.."
"Nej, nu får du faktiskt sluta, lægg av, jag vill inte høra.."
"Han har dreads ner till rumpan!"
"Sluuta, nææ, sluuta nu"

Jag måste erkænna; det var helt fantastiskt!
Nu vet jag væl inte om man kan kalla sin stora kærlek før en tonårsrevolt.. men jag visste att mamma skulle ramla ur soffan, tappa hakan i golvet, køra i diket..
Det hade funnits betydligt mildare sætt att berætta det hela før henne, men jag kunde bara inte låta bli.
Så dær har ni det, mina damer och herrar, Evelinas stora øgonblick, den enda gången jag kunnat gøra min mamma målløs.
Vænta bara tills jag tatuerar mig!