The flight of the conchords

Världens bästa tv-serie.
Eller så kanske jag bara är lite nyförälskad.
Deras show var bra iaf.
Serien verkar också grym.

Jag och Pridar funderar på att åka bort till helgen.
Det blir något väldigt exotiskt och spännande.
Kirunafestivalen!
Jag vet inte ens vilka som spelar.
Men det hade varit skönt att komma bort lite.

Snart åker vi till Norge och där väntar min städvagn på mig.
Det ska bli kul att åka till Norge igen, men jag hade ju lovat mig själv att aldrig mer städa som jobb!
Men måste man så måste man.
Det är ju faktiskt bra betalt och bara 4,5 timmar per dag.
Så jag får en massa tid varje dag att ha sommarledigt på.

Nu ska jag hem och vårda mina stackars fingrar som jag skurit sönder i slververkstaden.

Trasselsudd

Nu känns det som att jag fått lite ordning på kaoset i mitt huvud.
Det handlar helt enkelt om att göra ett val och stå fast vid det.
Ge det en ärlig chans.
Om det inte skulle gå vägen får jag helt enkelt ta det då.

Födelsedagen var den sämsta någonsin.
Men de verkar bara bli sämre och sämre.
Det blir aldrig som när man var liten.
Aldrig.
Att jag var ensam kan ju ha gjort sitt.
Att jag hade tonvis av plugg kan också gjort sitt.
Telefonen ringde och lät i ett.
Jag kan inte bestämma mig för om det är jobbigt eller bra.
Det är bra att så många kommer ihåg en.
Men det är jobbigt att behöva prata när man helst vill sjunka genom jorden.

I natt kom lille Sixten tillbaka!
Han har varit ute i två veckor och jag har knappt sett honom under den tiden.
Så igår när jag stod på balkongen kom han smygande runt husknuten.
Jag överraskade honom, så han blev lite rädd först och ville springa tillbaka till skogen.
Men när jag började prata och han märkte att det var jag. Då sa han att han ville komma in.
Sagt och gjort.
Han höll mig sällskap hela natten.

Jag kommer nog sakna dig.
Men det går ju, som sagt, över.

Ett år senare.

Nu är det dagen med stort D.
Min dag, min alldeles egna dag.
Hur känns det då?
Det känns inte alls.

Vad gör man när hela ens liv vänds upp och ner på några dagar?
När man har ens framtid i sina händer och kan gå antingen höger eller vänster.
Vänster är tryggt och varmt.
Höger är spännande men otryggt.
Jag är sämst. visste ni det?

Nu ska jag gå och vara sämst lite till.
Men helst vill jag sätta mig i bilen och bara köra.
Du vet.
Bara köra.

Home sweet home?

Det känns som att det har hänt så otroligt mycket.
Jag vet inte ens var jag ska börja.
Även om det är mest småsaker, men slår man ihop dem så blir det stort!

- muntliga presentationen på examensarbetet är gjord!
- lägenheten i lannis har blivit fin
- jag kanske ska få galet bra betalt för jobb i norge
- etiopien, usa, hoppas!
- har funderat på att söka stipendier
- har funderat på att söka till guldsmedsskola i köpenhamn
- träffade elin på arlanda!
- egentligen har jag tagit examen, men inte på riktigt, ännu
- jag är hemma i luleå
- jag har varit i en poliskontroll, för första gången
- farmor har fyllt åttio
- på fredag den 13:e fyller jag år!

Varför blir jag konstant besviken på folk?
Har jag ovanligt höga förväntningar, eller är det bara så att alla fastnat i en massa tråkiga ramar och regler?
Jag hoppas att jag får träffa en vän imorgon, som jag inte sett på länge, och jag hoppas att han inte gör mig besviken.. jag hoppas att han står fast vid det han alltid har gjort.
Varför ska man behöva vara någon annan än den man är, bara för att man "inte passar in"?
Folk ska vara så pretentiösa och anstränga sig hela tiden, sjukt osexigt och tråkigt.
Varför inte bara vara den man är, oavsett om man är en medelmåtta eller världens bästa?
Alla har brister så varför försöka dölja dem?
Låtsas man vara någon annan så kommer det ändå fram, förr eller senare.

Nåja, nu ska jag sluta predika.
Igår träffade jag Marie, Jocke, David och Daniel igen.
Jag, Jocke och David var på dagisgården och "spelade" fotboll.
Så skönt med människor man kan vara ful med, utan att nån bryr sig.
Igår fick jag också träffa syskonen, alltid lika bra.
Men Lillan har jag lyckats missa hela tiden, eller är det hon som missat mig?
Sissi skulle inte komma till Luleå, typiskt!
Jag hoppas att Fanny jobbar imorgon så kan vi kramas och välja ut ett läppstift till mig.
Har planerat att vara fin på min b-day, även om jag kommer sitta ensam i lannis med en massa plugg.

Varför var stan full av studenter i natt?
(För att återkomma till det med att bli besviken på folk, eller snarare förbannad)
Jag hade åtminstone vett nog att hålla mig ifrån stan, så allmänheten slapp mitt härjande.
Men det har tydligen inte vissa andra.
Bäst var killen som somnade på Daniels axel, även om han inte var en student.
Men han tillhörde säkert den skaran av äldre killar som går ut på studentdagen varje år, i hopp om att hitta sig en stupfull liten tjej att ta med hem.. eftersom de inte kan få tjejer i sin egen ålder.

Jag är visst lite bitter.
Men det är säkert för att jag saknar min bebe!
Allt för mycket.
När lannavaara känns lockande, då är det illa.

le chip

Till slut kom jag fram till skåne!
Men det kändes som en evighet av väntan och resande.
Flyget från Arlanda till Sturup blev självklart inställt och jag fick ta ett senare flyg.
Men jag fick något för det, eftersom SAS är så generösa så fick jag 75 kronor i ersättning, vad ska jag göra med så mycket pengar?!
Jag passade på att titta på människorna som sprang runt på flygplatsen.
Det finns inget bättre än att iaktta folk, med risk för att verka lite creepy!
När jag gick runt en sväng och iakttog såg jag plötsligt någon som såg bekant ut, så jag tittade lite mer och funderade på var jag kände igen killen ifrån.
I samma ögonblick som han tittar på mig och våra blickar möts inser jag att det är chippen!
(Christian Wilhelmsson från svenska landslaget i fotboll)
Så nu är jag en stalker också.
Jag stod inte kvar tillräckligt länge för att se vilken slags blick han gav mig.
Men jag försöker övertyga mig själv om att vi hade ett litet moment.
Att han helt plötsligt såg mig, kvinnan i hans liv.
Om han bara hade varit en vanlig kille, gjort slut med sin supermodell-flickvän och flyttat till lannavaara, då hade det kunnat bli vi.
Ha, eller hur!
Han tyckte väl att jag var läskig och obehaglig när jag stod där och stirrade på honom, i ett desperat försök att komma på var jag hade sett honom förut.

Sen blev jag utsatt för en stalker.
Det är sant.
Jag blev utsatt för en stalkerkändis.
Stefan, den blonde, hårfagre pianisten från "Så ska det låta" förföljde mig på arlanda!
Han hade söta glasögon på sig.
Men jag tror väl inte att han förföljde mig, han skulle säkert bara köpa en pocketbok han också.

Nåja, jag kom fram tillslut.
Kom fram till sommaren.
Igår var vi i Malmö, åt middag på uteservering och gick på vernissage.
Fantastiskt, men jag var så sliten efter resan.
Nu sitter jag med Jessica i hennes skola.
Som för övrigt kan vara en av de finaste skolorna jag varit i!
Det är enorma salar med takbjälkar och fönster överallt.
Fullt av äppelträd längs med infarten till skolan.
Snart ska vi ut i parken här och äta lunch i solen.
Ikväll är det "Grisen".
Det är så de kallar den stora festen.
En vegetarian på grisfest, det känns bra.
Jag återkommer när mitt fräkniga och solbrända jag återvänt till kylan och lannis.

Breakdown

Som rubriken/titeln antyder så har jag drabbats av panik.
Panikattacker, ångestattacker eller vad man nu vill kalla det.
Skolan är lite för mycket just nu.
Den 16 juni skriver jag foundation, vilket innebär att jag ska kunna en massa hundra sidor på engelska. All grundfakta om ädelstenar ska finnas i mitt huvud till det datumet.
Helt omöjligt.
Den tredje juni har jag muntligt framförande av mitt examensarbete.
Också det helt omöjligt.
Ett smycke i form av en kanin med en infattad sten ska bli färdigt till Ylvas kusins konfirmation.
Ett smycke ska bli färdigt till farmors 80 års-dag.
Vilket ska jag prioritera?
Jag stressar upp mig tills jag inte kan andas och när jag insett att jag är sämst i världen på ädelstenar kan jag sakta börja kippa efter andan igen.
Men jag är ju inte sämst!
Jag är ganska duktig.
Det är bara all press jag lägger på mig själv som förstör.
Varför blir det alltid så.
När jag behöver fokusera som mest blir jag fem år gammal.. "jag kan inte, jag vill inte, det går inte".
Men det är faktiskt galet mycket som ska in i huvudet.
Alla exakta ord och beskrivningar.
Hur ska det få plats i mitt huvud som är fullt av en massa annat?

Jag vill göra roliga saker.
Jag vill pyssla.
Jag vill göra smycken.
Slipa stenar.
Fixa i lägenheten.
Leka med Sixten.
Se alla säsonger av Nip/Tuck.
Prata skit med Sussie.
Finnas där för mina vänner som har det svårt.
Vara världens bästa flickvän.
Hitta mig själv.
Jag vill ha ett liv helt enkelt.

Istället förvandlas jag till ett vandrande nervvrak.
Hur ska jag kunna njuta av min skåne-semester när jag har så mycket som ska göras?

Nej, nu tar jag och rycker upp mig.
Det är bara jag som kan få det att fungera.
En sak i taget, är det inte så man säger?
Den första saken jag ska ta tag i är kaninhänget som ska bli färdigt idag.
Sen ska jag gå hem och berätta för min man hur fantastisk han är.
Och sist men inte minst, ska jag gräva ner mig bland alla böcker och njuta av att jag får lära mig en massa spännande saker som de flesta inte kan något alls om.
Det låter som en plan.

Skaune

Den 22 maj byter jag ut lappland mot skåne, skönt!
En weekend hos Jessica är nog rätta uppladdningen innan allvaret sätter igång.
Förhoppningsvis så åker kusin Heli också ner, då blir vi alla tjej-kusinerna på plats för att göra skåne osäkert.
Jessica läser till landskapsarkitekt, om jag har förstått det rätt.
På samma skola går Marias syster och kusin.
Maria går i min klass.
Världen är liten!
Som om inte det vore nog så ska Maria också ner till skåne då.
Vi ska nämligen på samma fest som skolan där nere har.
Förra året var det visst kring 500 pers på festen.
Det är nästan fyra gånger så många människor som det bor i Lannavaara.
Jag kommer gå vilse, tappa bort mig, vara underhållning med min norrländska dialekt och en massa annat som hör till.

Valborg var bra.
Mer än bra, Marie, Jocke och David var här.. äntligen!
Jocke sjöng till och med på baren.
Synd att de bara var här två dagar, alldeles för lite.
Men vad är det man brukar säga?
Underbart är kort.