9.10.2008

Oh happy day!

För att återkomma till det där med att inte ha internet.
Då blir det alltid så här.
När man väl sitter vid en dator med internet och vet att man kan passa på att skriva ett inlägg, får man blackout.
Man kommer inte ihåg något av det intressanta man gjort de senaste dagarna.
Har man ens gjort något intressant?
Då och då noterar min hjärna "det här ska jag skriva i bloggen".
Sen lagras det i blogg-arkivet i huvudet.
Men av någon märklig anledning har jag sällan tillgång till det arkivet.

Perelof frågade igår om jag hade någon glad musik som han kunde få låna.
Han hade insett att han inte hade tillräckligt musik som gjorde honom glad.
Men vad är egentligen glad musik?
Det är ju olika från person till person, vad som gör en glad.
Kultiration gör mig alltid glad.
Håkan Hellström gör mig glad.
Veronica Maggio -17 år, gör mig glad.
Peter Paul and Mary gör mig glad.
"Denna lilla blomma den ska jag ge till dig" -behöver jag säga mer?
Men betyder det att det är glad musik?
Att det gör Perelof glad?
Peterpaulandmary och kultiration har han redan testat.
Det funkar visst.
Men Håkan Hellström får honom att gråta.
Veronica Maggio är nog inte helt hans cup of tea.
What to do?
Jag har desperat försökt komma på mer musik som gör en glad.
Någon som har förslag?

Daniel, du som har en massa musik.
Vi som brukar lyssna på musik och vara glada.
Ge tips på glad musik!
Men blir man inte lite extra glad av bra musik?
Har jag löst mysteriet?

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag har hört från de "som kan det där med musik" att följande band/artister kan få folk att dra på smilbanden:

"Häftiga band för den som vill vara lite hipp":
* Bob hund
* Madness
* Beach boys (dock både dur & moll om vart annat)
* New order (80-talskatalogen)
* Stereolab (tidigare albumen)
* Beck (Odelay-skivan)
* France Gall (trallig fransk-pop)
* Melanie Safka (flower-power)
* Mamas & the Papas/Mama Cass (flower power)
* Grandmaster flash/Sugarhill Gang (när hiphopen fortfarande var "Be cool, stay in school")

"Lite mer vågade alternativ för de som vågar vara icke-hippa":
* Magnus Uggla
* Pontus & Amerikanerna ("Kapten sol" & "Balsam för min själ" kanske..)
* Billy Joel (mkt upptempo)
* Opera generellt (Mjukstarta med Bocelli - mkt energirikt & stärkande)
* Povel Ramel ("Kokosnöten" etc)
* Sven-Ingvars (tidiga pop-låtar såsom: "det var dans borti vägen..", "min gitarr" etc etc)

Men jag håller med om att det är knepigt det där med hur musiken ska vara för att glädja. ("Musik ska skapas utav glädje, av glädje skapar man musik"). Jag blir ju personligen glad av "deppmusik" som Leonard Cohen, Kent, Depeche Mode, Johnny Cash m.m. Svårt att generalisera, ja.