Every man is an island

Lannavaarasyndromet.
Det är ett ord som används för sällan, men som drabbar folk alldeles för ofta.
Eller det kanske bara är jag.
Evelinasyndromet?
Hur som helst så står man där.
Mitt i stormen och har ingen aning om hur man hamnade där.
Det har blåst upp till storm kring en utan att man märkt något.
Man märker inget innan det är försent.

Jag kanske lever i min egna lilla värld.
Det är kanske därför jag inte riktigt förstår.
Men ändå känner jag mig skyldig.
Som försvar bäddar jag upp med bomull och fluffiga rosa moln.
Jag skapar ett mysigt litet vakuum och där stannar jag till stormen är över.