Hold your horses

Men vænta.
Det hænde ju något helt fantastiskt idag.
Pridar har haft missade samtal från ett nummer han inte kænner igen.
Han har provat ringa, men ingen svarar.
Så fick han ett mærkligt sms från den okænda mænniskan.
Efter att ha søkt på internet fick vi reda på att det var en mænniska av kvinnligt køn som bodde i nærheten av Oslo.
Mystiken tætnar.
Så imorse medan jag borstade tænderna ringde han upp.
Från det jag kunde høra så verkade som att han inte kænde igen personen i andra ænden av telefonen, men hon ville inte lægga på.
Så berættar han.
De har aldrig træffats, han vet inte vem hon ær och hon vet inte vem han ær.
Hon berættade visst att hon varit på jobbet och promenerade hem medan de pratade.
"Har du bil?"
Pridar har bil, ja, men du bor i nærheten av Oslo och vi ær i nord-norge.
Så om du vill ha skjuts hem från jobbet måste du stanna dær du ær och vænta i nåt dygn.
Pridar førsøkte flera gånger.
"Ja, det var mærkligt det hær, men det var trevligt att prata med dig iaf. Så får du ha det bra"
Men hon bara fortsatte.
Tillslut hade hon sagt.
"men du får gærna skicka sms du, så svarar jag"
HA!
Nu har han fått två sms från sin mystiska beundrarinna.
I det ena frågade hon vad Pridar gjorde och i det andra skrev hon vad hon lyssnar på før slags musik.
Pridar har fortfarande inte svarat och jag misstænker att han inte kommer gøra det heller.
Men varfør inte.
Hon kanske ær værldens mest fantastiska mænniska.
Inte så att han ska ta henne i stællet før mig.
Absolut inte.
Men de kanske kan bli brevvænner, eller vænta, smsvænner heter det væl i den hær tidsåldern.

Nu har jag, på ett vældigt omstændigt sætt, førklarat vad som sætter ett leende på mina læppar idag.
Pridar har en smskompis. hurra!