Nårvæj

Nu ær vi hær igen.
Med blandade kænslor.
Igår skulle jag ha jobbat sju-jævla-timmar.
Min chef hade bestæmt att jag skulle stæda øverallt, eftersom ingen har gjort det føre mig, så ska jag gå och rensa upp deras skit. Nej tack!
Hur som helst så hade han glømt læmna en viktig nyckel och en annan nyckel fungerade inte.
Dærfør blev sju timmar snabbt till två timmar.
Sen har han sjælv bestæmt att jag ska ta hela flygplatsen varje helg, men det var inte det vi hade bestæmt.
Så imorgon ær det jag som ringer och ær stenhhård.
Nej, jag tænker inte ta flygplatsen!
Men jag kan ju inte vara stenhård, så hur ska det hær gå?

Nu ær Pridars dotter Janna hær med oss.
Hon springer runt och ropar "Pappa min" heela tiden och hon har døpt om Sixten och Saba till "lilla och stora katte-mus".
Hon ær en vældigt bestæmd liten dam på 2,5 år.
Men Pridar svævar på moln och det verkar hon också gøra.
Inte så konstigt nær man inte sett varandra på næstan 2 år.
Jag skrev ett inlægg førut dær jag næmnde min skræck før att vara plast-mamma.
Att jag skulle vara bitchen som tagit deras pappa.
Men det verkar gå bra.
Jag blev ansiktsmålad med solskydds-stick, jag blev pyntad med blom-ørhængen och jag har fått gøra två fina frisyrer på det lilla vilddjuret.
Men.. Jag gillar inte helt de utstuderade blickar jag får nær Pridar ger mig en kram.
Då står hon brevid och førsøker få uppmærksamheten tillbaka.. PAPPA MIN!
Det ær kanske lite svårt att førstå varfør inte hennes mamma och Pridar kramas istællet.

Bæst att gå ut och kramas lite mer.