Changing lanes

Nej vet du vad!
Jag visste att jag skulle hålla fast vid mina principer.
Men nej.
Nu har jag provat det dær med att vara social på jobbet.
Vilket innebær att det ær førsent.
Jag kan aldrig ta det tillbaka.
Nu kommer de hælsa, prata, skæmta osv. varje gång de ser mig.

Det hela børjade med en man.
Jag tror att han ær nån slags chef.
Jag tror att han ær lite ensam.
Han børjade prata.
Jag pratade tillbaka.
Efter att ha pløjt igenom samtalsæmnen som stenar, guldsmide, fiske och hur hans fru och min man har gemensamma intressen (på sin plats med lite partnerbyte kanske?) insåg jag att jag stått och torkat av samma byrå i en kvart.
Jag ær beviset før att det inte ær alla kvinnor som klarar att gøra två saker samtidigt.
Eller vænta.
Jag gjorde væl två saker samtidigt?
Men jag gjorde ju inte mitt jobb så effektivt som jag brukar.
Sen var det inget som kunde hålla mig tillbaka.
Jag for fram som en social-orkan och svepte med mig alla som stod i min væg.
Hur ska jag kunna reparera all den skada jag orsakat?
Helgen måste spenderas med att tænka ut en plan før hur jag ska slippa vara social i fortsættningen.