Ibland kan en løgn vara det finaste man har

Mina sociala studier har bytt form.
Lite.
Ær det inte fascinerande med folk som tar bilder av sig sjælv.
Ja, sjælvklart gør jag också det.
Och sjælvklart hoppas jag att jag blir snygg.
Men någonstans finns det væl en græns?
Det mest fascinerande ær nær folk børjar gøra egna modellposer.
I tron att det ser avancerat och proffsigt ut.
Men nej. Det blir så fel. Så fel.
Att anstrænga sig i timmar før att få en bild som ser avslappnad ut.
Så hær ser jag ut varje dag, vadå, har inte du tonvis med smink och ett fotoprogram som gør dig flawless nær du stiger upp på morgonen?
Det ær helt naturligt!
Vad hænder med værlden nær ett mærkesplagg blir det viktigaste?
Nu hoppas jag att ingen tar åt sig av det hær.
Det handlar inte om er.
Det gør det aldrig.

Egentligen hade jag något att sæga.
Men som vanligt blir jag før ivrig.
Istællet låter jag bara som en bitter och ful gammal kærring.
Men det kanske ær det jag ær, innerst inne?