Tomber

Nu är sommaren verkligen över.
Det känns höstigare och höstigare för varje dag.
Jag fryser konstant och funderar på att injicera valspäck för att klara av vintern.
Mörkret är ändå ganska mysigt.
När jag vet att jag inte ska tillbaka till lannavaara och gå i ide, kan jag faktiskt uppskatta mörkret.

Helgen var helt fantastisk. Den bästa på länge.
Vi var med och spelade in musikvideo med Raised Fist.
Så nu är jag helt sönderslagen.
Mina överarmar är täckta av blåmärken.
De flesta blev nog mer eller mindre misshandlade.
Fredrik fick fläskläpp och ett rejält slag i näsan av min bror.
Jag skallade Fredrik i ansiktet.
Jag och min kusin skallade varandra så det svartnade för ögonen.
Erkka fick en flygtur över ett bord.
Jag landade på min kusin, med min armbåge i hans öga.
Är det Fight Club så är det.
Det ska bli spännande att se videon när den släpps.

Just nu längtar jag desperat efter en normal vardag.
Med smyckesarbetandet är det inte så mycket alls som blir normalt.
Ingen inkomst. alls. Jobb dygnet runt. eller så länge jag orkar iaf.
Vill bara ha ett vanligt jobb, med vanliga pengar och en vanlig lägenhet.
Ett eget, normalt liv.
Men jag tvivlar på att mitt liv nånsin kommer bli helt normalt.
Lite struktur kanske jag får om jag lyckas få helgjobbet.
Men även det är tveksamt. Vem lyckas få jobb i dessa tider?

Att sakna eller inte sakna, that is the question.