Det ær mærkligt nær man kommer tillbaka hit.
Då blir man alltid lite nostalgisk.
Men vi hade ju en sån fin sommar hær.
Det hade vi væl kanske också.
Men varfør ser man inte det nær man ær mitt uppe i det?
Då kænns det som att man ær på den sæmsta platsen.
Bland de sæmsta mænniskorna.
Med det sæmsta vædret.
Men vi hade ju en sån fin sommar..
Vi har ætit en fantastisk lax-middag.
Och sjælvklart fått fantastiska bakverk till efterrætt.
Som vanligt hos Reidun.
Jag førstår inte hur jag kunde gå ner fyra kilo under sommaren.
Nær man stændigt blir matad med det ena bakverket godare æn det andra.
så har vi precis sett filmen.
Åh!
Helt fantastiskt.
Jag har fortfarande lite svårt att ta in det faktum att Heath Ledger inte finns mer.
Han måste finnas. Så ær det bara.
Alltid nær jag ser filmer av detta slag får jag lite panik.
Nej, nu ær det dags att ta tag i mitt liv.
Jag vill leva spænnande.
Jag vill leva osækert, vilt och galet.
Men det ær jag ju alldeles før feg før..
Men, man ska aldrig sæga aldrig.
Nu blir det en liten promenad runt andslimoen.
Vara nostalgisk och få frisk luft.
Sen kastar vi oss huvudstupa in i The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford.
Så får vi væl se sen vad før kænslor som væcks till liv.
Jag har ju alltid velat leva i western.
Eller kanske inte.
Hur kan man inte sakna den hær puffiga søtnosen?
Hur kan man inte ha ett hål i sitt hjærta?
Hur ger man upp?
1 kommentar:
Jo man märker knappt att man själv växer upp och så då och då, då man träffar paranteserna så inser man att tiden går frammåt. Han är väl lite av en livsnjutare nu så han har väl lagt på sig lite också;) Jo lilla Akita är min nya lilla syster som pappa säger:) Örhängerna används flitigt! Det är omtanke bakom dom ;)
Skicka en kommentar