Jag ska göra mitt absolut bästa.
Ett, på riktigt, helhjärtat försök.
Att skärpa mig.
Igår var jag tvungen att akut-åka hem från skolan.
Väl hemma så ville jag vara fem år gammal och att mamma skulle göra allt bra.
Det är inte så ofta jag anförtror mig åt mina föräldrar.
Inte sådär på riktigt.
Men ju äldre jag blir, desto mer känns det som att jag och mamie förstår varandra.
Igår pratade vi i två timmar!
Det samtalet fick mig att inse hur lik jag är min mamma.
Jag vet inte om det är positivt eller negativt.
Men hon var exakt, ja -exakt, likadan när hon var yngre.
Vilket är något som vi aldrig pratat om förut.
Vilket gav mig tröst och pepp, pepp, pepp!
Varför får jag kortslutning i hjärnan varje gång jag skriver.
Stavnings-kortslutning.
Jag måste slå upp exakt varje ord i lexins svenska ordbok.
Jag tror att jag inte kan stava.
När man väl börjat tvivla på sin egen stavningsförmåga, då ser alla ord ut att vara åt helvete. Ordet gammal måste jag slå upp varje gång. Det är en ständig kamp mellan gammal och gamal.
Även om jag vet att det ska vara gammal.
Det vet väl vem som helst när man ser hur sjukt gamal ser ut.
Men ser inte gammal helt fel ut nu?
Ah! Jag måste sluta titta på orden.
Idag har jag varit med om två djur-incidenter.
Två väldigt otrevliga sådana.
Det började imorse.
Saba var ute en liten stund på morgonen (för hon har fått för sig att hon inte kan gå på lådan, hon har blivit ett blomsterbarn och det är endast naturen som gäller).
Jag gick ner för att släppa in henne och när jag öppnar dörren så yr det in fjädrar!
När jag tittar bakom ytterdörren så ligger det ett litet fågelhuvud där bakom!
Ja, ett fågelhuvud!
Precis som om Saba har lagt upp det helt fint.
Varför nöja sig med det?
Varför inte spetsa det på en påle så hela byn får se ditt offer, mördare!
Hon var så stolt över slakten så jag kunde inte vara arg på henne.
Jag gjorde som man ska, berömde henne.
Det satt långt inne, men det gick.
Sen var jag tvungen att se hur det lilla fågelhuvudet rullade runt när jag försökte sopa ner det från trappen.
Vilken fantastisk start på dagen!
RIP lilla domherren
Nästa incident var inte lika brutal, men jag trodde jag skulle dö lite.
Den inträffade när jag satt här, vid datorn, bara för en liten stund sedan.
Jag kände något som kittlade mig på kinden.
Jag antog att det var mitt hår och sopade undan det från kinden.
Sedan kittlade det lite på halsen.
Jag reagerar på samma sätt som tidigare.
Och till sist kittlar det i pannan och ner i mitt synfält flyger ett monster!
Det såg ut som en blandning mellan en mygga och ett harskrank (eller harkrank, eller vad de nu heter).
Men med tjockare vingar och under kroppen hängde ben som var suuuperlånga.
Vad fan var det för nåt?
I Lannavaara, den här tiden på året?
Kanske var det någon av de lappländska myggen som hade muterat.
Om någon känner igen monster-djuret på min beskrivning så let me know!
Jag känner mig smutsig.
Monstret kladdade i hela mitt ansikte.
Jag måste gå och duscha.
Hur blir man ren från monster-kladd?
Det går kanske på utsidan.
Men insidan är för evigt förstörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar