Road to perdition

Jag är helt ensam på skolan.
Det är bara jag här alltså.
Ingen lärare, inga elever.
Bara jag.
Varför känns det som att man måste göra något upptåg när man har en hel skola för sig själv?
Men vad?
Jag har mängder av farliga syror, gaser och vätskor att leka med.
Men det känns kanske inte helt lockande.
Jag har värdefullt material i nästan varje skåp.
Guld, silver, ädelstenar och dyrbara instrument & apparater.
Men om jag förstör något blir någon säkerligen lite för arg.
Det går inte att fiffla med datorn.
Dels för att den är spärrad på alla möjliga olika sätt.
Och dels för att jag är sjukligt oteknisk.
Nej, men om man skulle ta och vrida fram klockan en timme och nöja sig med det kanske?
Fan, jag är för gammal för rackartyg.

Snart åker vi till Norge.
Egentligen vill jag inte följa med.
Vi ska åka till männsikor jag inte känner.
Men som Pridar känner.
Många sådana dessutom.
Sånt blir alltid jobbigt.
Men jag har gjort smycken som ska säljas.
Då får man ta tag i sig själv helt enkelt.

Jag blev så glad i lördags när jag fick sms från Eddo.
Vi satt och såg samma film.
Han i Gävle och jag i Lannavaara.
Det var självklart porr-kvällen vi båda följde.
Men vi borde ha varit med varandra.
Vem är bättre att dela en porr-kväll med än Fredrik?
Man vill nog ha med Daniel också, men han känns lite för beläst.
Eddo + Daniel + öl + porr-kväll = succé!
Varför välja när man kan få allt?
Synd bara att jag sitter fast här i ingenstans.
(Lägg märke till att jag inte kan bestämma mig för om jag ska kalla min vän Eddo eller Fredrik. Jag vet att han föredrar Fredrik. Men för oss alla andra kommer du alltid vara Eddo. Jag försöker dock att vänja mig vid tanken på att gå över till den andra sidan. Men vi får se. Det måste få ta sin tid.)